ready to take a chance again, rajrajraj

Halli hallå,

vad längesen det var jag skrev. Telefonen har varit avstängd här i Maland i flera dagar (därmed havererar ju modemuppkoppling också), och sen har jag inte haft tid.

Men låt se... vad har hänt på en vecka?

Jo, förra söndagen skjutsade jag mamma och pappa till flyget. Det var dags för deras första utlandstripp, och den gick till Turkiet.
Pappa var väldigt stissig och söt här hemma, alldeles innan avfärd. Han surrade ivrigt, nervöst och oavbrutet.

Bland det roligaste var när han inlevelserikt skrek från övervåningen ner till oss fruntimmer:
"Man fattar inte att det är sant, det är som en dröm liksom... att man ska vara i Turkiet ikväll. Man känner sig helrudis!"

Och sen tjoade han till mamma: "Har du packat ner saxen Neta?!"

Mamma: "Ja då."

Jag: "Ska ni ha sax med er på planet? Får man verkligen det?"

Pappa: "Jag vet inte... äh plocka ur den Neta. Jag får väl gå och klippa mig där nere, det kostar bara halva priset! Undra om jag inte är lite nervös jag!"

Haha.

Jaja. Vi tog farväl, och jag åkte hemåt, och Damien Rice sjöng för mig, och jag kände mig ensam.
Men sen var det fika och stros på stan med Anna och Lisette, och det var mysigt. Och sen var det möte.
Efter det for jag och Marie ner på trappstädningen och torkade bänkar i mangelrummet, sen åkte vi och städade ur det sista i hennes f.d. lägenhet.

Måndagen innebar... ja jag kommer inte riktigt ihåg. Jag gjorde kanske inget märkvärdigt då.

Tisdagen var en stressig dag med mysig tjänst i bl.a. Nedansjö, upphämtning av Ludde och Ella, träff med Leveque-flickorna, Tradolan-trötthet och mensvärk och -vresighet. Möte.
Efter mötet var jag dock pigg och glad igen, så jag for och kollade in AnnaKarins nya lägenhet. Blev lite kär.

På väg hem från parkeringen den aftonen skrämde Peppe slag på mig, för han såg ut som en ligist, och var på joggingrunda kl. 22, och skrek "BÖÖ!" och skrattade glatt.

Onsdag var en skön dag med hjälpistjänstavslutning i form av studium med Marie och Carolina.
Sen var det vt-genomgång och fika och trevligheter hos Jacob, med Peppe, Sandra, AnnaKarin och Michaela.
Kvällen avslutades med en sedvanlig bonde-dejt, featuring sistnämnda tös.

Torsdag var tjänst, och huvudvärk, så merparten av dagen spenderades framför teven och i sängen.
Men på kvällen kom AnnaKarin och uppmuntrade med kvällsfika och en jättefin present som jag velat ha länge. Jag blev glad.
Och sen avslutades aftonen med att Niklas.F ringe, och vi surrade och skrattade i en och en halv timme, och sen var min huvudvärk borta.

Fredag var trappstädning, Big Boy + Birsta med Michaela. Jag köpte ditt och datt, bl.a. ett par vassa brallor på Cubus.
Men upptäckte igår att de är ett nummer över min storlek (inte konstigt de kändes rymliga!), så ska strax åka och byta mot rättmätig storlek.

På kvällen var det inflyttningsfest hos Marie. Hon passade på nu när de förlorade sönerna (Erik och Skinkan) var hemma. Så det var dem. Och jag. Och AnnaKarin och Kurus och Pelle och Jacob, och det var väldigt trevligt alltihop.
Supergoda piggelindrinkar också.

Och som vanligt fullgjorde jag min plikt när det gäller att göra bort sig. Vi spelade Cranium, och jag hamnade med De Pålästa, alltså Skink och Erik. Och jag vet mycket väl hur spelet går till... men ändå skrek jag av nån anledning, när ett annat lag hade rita-och-gissa-moment:
"DET ÄR EN HÖSTACK!".
Skinkan blev sur på riktigt.
Men som tur var rann spelet ut i sanden efter en stund.


Lördag var sömn, jag sov hos Marie alltså. Sen städade vi.
Sen möte (samma föredrag som det var hos oss förra veckan, yippi-ka-ey, men det är alltid bra med repetition...), och sen skotsk afton med Marie. Allså brittisk öl och vår Skottlandsfilm.
Det var fett med roligt. Vi värmde upp med tacos och Barry Manilow, och avslutade med Notting Hill (första halvan, sen orkade vi inte vara vakna) och fotmassage.

Igår jobbade jag för första gången på en dryg månad.
Jag hade ångest innan, och trodde att jag hade glömt hur man gör, men väl där så kändes det nästan lite kul. Och gick bra.

Sen bio med Madeleine. "Hairspray". Den var rätt lökig, dramaturgiskt sett, men man älskade den ändå, för den var så glad och härlig, och det där med 60-talsmusik är ju trevligt.
Kul att Brittany Snow var med också.

Madeleine skjutsade mig till Maland, där jag fick träffa mina kära föräldrar igen. Det var kul, och pappa var helt uppe i topp när han berättade om hur han prutat ner massor av linnen och solbrillor och grejer.
Naaaw. De är för söta.


Nu ska mor och jag åka iväg. Eller strax i alla fall. Jag måste vandra vidare.


Hej hej.

Kommentarer

Populära inlägg