Monica Zetterlund

Att inte ha nån tidspress gör mig närapå sjukligt ineffektiv.

Vaknade 9 imorse. Men klev jag upp? ICKE! Fanns inte en sportslig att jag skulle orkat det.

10 var jag dock så kissnödig, så jag var tvungen att masa mig upp.

Och här sitter jag nu. Har inte fixat fika, inte duschat, inte dragit minsta strå till bli-klar-för-dagen-stacken.

Däckade 23 igårkväll, efter att ha badat, haft tvättstuga, sett skaparverk-filmen och lite Gilmore.

Men däckningen berodde förmodligen på att jag hade jobbat 7.30-14.00, utan matrast och utan att sitta en enda gång.

Sprungit upp och ner för trappor, burit smutsig och ren disk, skalat fem biljoner ägg, diskat, diskat, diskat och diskat.

Utan att ha minsta rutin på det hela.

Det tog på.

Fördelen är att min kropp fått ett redigt träningspass.

Nackdelen är att jag hade helt fel skor på mig, och att det nu bränner under fötterna.

Och att jag inte skulle orka ha ett sånt jobb på daglig basis.

Möjligen onsdagar, fredagar och vissa helger, som erbjudandet ser ut nu. Det skulle kännas lagomt.

Får se om det blir pappersskrivning idag...

Jag måste acceptera att jag inte är frisk.

Har fått nog av att jobbet utgör hela ens liv, och att man inte orkar nåt annat. Den epoken dog i samband med att Micks café gick i graven.

Det är mitt liv. Det är jag som bestämmer vad huvudenergin ska läggas på.

Jawohl!

Idag är en dag för statements...

och jazz.

Nu blir det frunch, läsning, tvätthängning och annat fredagsgalet.