lördag med Laleh och bussproblem
Ibland lyssnar man inte på musik.
Man känner den med varenda fiber i sin kropp, suger i sig den som en svamp gör med... något flytande. Och det är stört omöjligt att sitta still.
Så har jag det nu. Det är för himla mysigt.
Laleh är min drottning ikväll. Jag stör mig inte det minsta på henne just nu.
Ja. Just det. Konserten, ja. Winnerbäck och Hovet.
Den var mycket bra. Fick toppbetyg i tidningen också. Mina höjdpunkter var Söndermarken, Hugger i sten, och såklart öppningslåten Min älskling har ett hjärta av snö (det är ju 'min' låt).
Även Kjelle skötte sin spelning snyggt, och jag - som aldrig tidigare sett honom live - blev förvånad över hans charm. Han ser ju annars rätt sunkig och trist ut på bild.
Men vilken gulleplutt! Jag blev lite lätt småkär.
Hans låtar funkade bra för oss som var inbitna lyssnare, men allmänt funkade det inte speciellt bra som uppvärmning. Om det nu var det som var syftet.
Nåja.
Jag hittade förresten Jacob och Jocke Abraham innan allt började, så stod med dem ganska långt fram, och knökade med de hysteriska fansen.
Alldeles för sent kom jag på att jag inte hade nåt utbyte av det alls - speciellt som jag är 159 cm lång, och fick stå och sträcka mig och stå på tå som en tönt, för att kunna se nåt alls.
Först i extranumret gjorde jag slag i saken, och gick bakåt, upp mot slänten. Och det var ju hur mysigt som helst att sitta där, och se lite mot stan, och se hela scenen snett uppifrån.
Nåja. Det är inte lätt att få självinsikterna att komma just vid rätt tillfälle.
Gårdagens kom lite för sent. Och det är alltså att jag inte är en sån där hoppa-och-sjunga-med-are. Inte så mycket alls. Och speciellt inte när mitt sällskap inte är så. Jag vill mest ta det lugnt och lyssna.
Ett ålderstecken, måhända, men ett skönt ett.
Efter konserten visade det sig att mamma druckit vin med fastrarna, så vi fick gå över hela stan, till SJ, för att hämta Greta, och sen gå tillbaks till bilen, så skulle Greta få köra hem.
Inte det ljuvligaste inslaget i dan, då klockan var över elva, och jag blott ätit frukost på hela dan.
Så jag gick till McDonald's och stod i kö en timme där.
Var ganska trött idag.
Men jobbet gick bra, och södras möte likaså. Karro drog in mig i engelska gruppen. Det var trevligt, men jag somnade hela tiden. Så under vt-studiet väste Shadrach "wake uuup" i micken från podiet.
Så lagom härligt.
Jag skulle ta timråbussen hem 18.15, för ma och pa och co är i Stöde.
Men jag råkade sitta på bänken när bussen kom, så den åkte bara förbi.
Rådvill ringde jag till folk som svarade och inte svarade.
Till slut började jag dra på mig jeans och beredde mig på att gå hem.
Men då! Frenells kom susande som rena välsignelsen i sin stora Merca. De skulle ut till Tranviken och grilla, så de körde glatt hem mig.
Härligt!
Nu måste jag göra lite tacos och kolla på "Karl för sin kilt".
Lördagsmyset väntar...
Man känner den med varenda fiber i sin kropp, suger i sig den som en svamp gör med... något flytande. Och det är stört omöjligt att sitta still.
Så har jag det nu. Det är för himla mysigt.
Laleh är min drottning ikväll. Jag stör mig inte det minsta på henne just nu.
Ja. Just det. Konserten, ja. Winnerbäck och Hovet.
Den var mycket bra. Fick toppbetyg i tidningen också. Mina höjdpunkter var Söndermarken, Hugger i sten, och såklart öppningslåten Min älskling har ett hjärta av snö (det är ju 'min' låt).
Även Kjelle skötte sin spelning snyggt, och jag - som aldrig tidigare sett honom live - blev förvånad över hans charm. Han ser ju annars rätt sunkig och trist ut på bild.
Men vilken gulleplutt! Jag blev lite lätt småkär.
Hans låtar funkade bra för oss som var inbitna lyssnare, men allmänt funkade det inte speciellt bra som uppvärmning. Om det nu var det som var syftet.
Nåja.
Jag hittade förresten Jacob och Jocke Abraham innan allt började, så stod med dem ganska långt fram, och knökade med de hysteriska fansen.
Alldeles för sent kom jag på att jag inte hade nåt utbyte av det alls - speciellt som jag är 159 cm lång, och fick stå och sträcka mig och stå på tå som en tönt, för att kunna se nåt alls.
Först i extranumret gjorde jag slag i saken, och gick bakåt, upp mot slänten. Och det var ju hur mysigt som helst att sitta där, och se lite mot stan, och se hela scenen snett uppifrån.
Nåja. Det är inte lätt att få självinsikterna att komma just vid rätt tillfälle.
Gårdagens kom lite för sent. Och det är alltså att jag inte är en sån där hoppa-och-sjunga-med-are. Inte så mycket alls. Och speciellt inte när mitt sällskap inte är så. Jag vill mest ta det lugnt och lyssna.
Ett ålderstecken, måhända, men ett skönt ett.
Efter konserten visade det sig att mamma druckit vin med fastrarna, så vi fick gå över hela stan, till SJ, för att hämta Greta, och sen gå tillbaks till bilen, så skulle Greta få köra hem.
Inte det ljuvligaste inslaget i dan, då klockan var över elva, och jag blott ätit frukost på hela dan.
Så jag gick till McDonald's och stod i kö en timme där.
Var ganska trött idag.
Men jobbet gick bra, och södras möte likaså. Karro drog in mig i engelska gruppen. Det var trevligt, men jag somnade hela tiden. Så under vt-studiet väste Shadrach "wake uuup" i micken från podiet.
Så lagom härligt.
Jag skulle ta timråbussen hem 18.15, för ma och pa och co är i Stöde.
Men jag råkade sitta på bänken när bussen kom, så den åkte bara förbi.
Rådvill ringde jag till folk som svarade och inte svarade.
Till slut började jag dra på mig jeans och beredde mig på att gå hem.
Men då! Frenells kom susande som rena välsignelsen i sin stora Merca. De skulle ut till Tranviken och grilla, så de körde glatt hem mig.
Härligt!
Nu måste jag göra lite tacos och kolla på "Karl för sin kilt".
Lördagsmyset väntar...
Kommentarer