will we be in love or in a war?

Något försenat bloggar jag om hur underbar jag finner följande textrad i Timo Räisinens låt Sixteen:

"I'm not what I used to be
a Duracellkanin
That's energy in Swedish"

Jag blir glad varje gång jag hör den.
Martina Thun i Morgonpasset brukar tydligen drömma om den låten. Typ att hon är ute och springer i skogen, eller på nån landsväg och blir jagad, fast inte på ett läskigt sätt, och så spelas Sixteen svinhögt i bakgrunden.

Kanske var det detta som inspirerade drömmen jag hade för några veckor sen. Fast jag drömde inte om Räisinen, utan om Hästpojkens låt Shane McGowan. Ni vet, den här "jag vaknar, känner mig trött och till och med lite full", rajrajrajraj.
Refrängen går ju nåt i stil med: "Visst känns det som om nån gjort det här förut? Shane McGowaaaaan, Shane McGowaaaaan", osv.
(Ja jag vet att det inte är exakt korrekt citerat, men jag orkar inte söka rätt på texten nu...)

Fast i min dröm byttes just namnet i refrängen, Shane McGowan, ut mot Gunvald Larsson och Martin Beck, bland andra. Och så fick man se som en trailer för en Beckfilm.

Det kändes lite kokobahia.


Jahaja, i övrigt då... hade talet mot Birgit i tisdags. Är långt ifrån nöjd med framförandet, det kändes nervöst och manusbundet, jag uttryckte mig inte som jag ville, och jag skulle tänka på användningen av mikrofon och fick panik när jag märkte att den var i näshöjd när jag läste i Bibeln, men vågade inte ta tag i den och försöka böja ner den lite, utifall den skulle lossna från sitt fäste.
Kändes som ett stort antiklimax när jag klev ner från podiet.

Därför blev jag osedvanligt glad när folk - även såna som inte brukar kommentera - tyckte att det var bra och duktigt.
Well.

Och jag älskar Birgit! Hon är så otroligt mycket av allting, så ibland är jag lite rädd för na... hyser väl nån slags skräckblandad förtjusning.
Men när man umgåtts en stund orkar man inte reagera på nånting hon säger, med annat än asgarv. Hon är otroligt rolig- speciellt när hon inte inser det själv.
Och så pratar hon ganska högt när hon viskar, så det är ett äventyr att sitta med henne på mötet. Vilket jag såklart gjorde i tisdags - hon hade ju tagit plats åt mig.

Det bästa var innan vi klev upp på podiet, när hon sa till mig:
"Jag kommer inte kunna nånting, jag är gammal jag, du får inte förlita dig på mig inte".
Jag: "Äh, du får ju ha lapp med dig."
B, viftandes mot sin äkta hälft Bror: "Ja haha han sitter här han, han är ju från Wilhelmina Bror vet du. Haha, Bror, hörde du vad Sanna sa? Hon sa att jag får väl ha lapp med mig dit upp, så jag sa att du sitter ju här du, för du är ju från Wilhelmina..."

Å vad härlig hon är!


Melodifestivalen bör man väl också avhandla... tja, jag tyckte Maia Hirasawa (som tolkade förra årets vinnarlåt, för er noobs) och Björn Gustafsson var bäst på hela kvällen.
Och Sibel! Jag gillar faktiskt hennes bidrag på allvar. Den växer med varje lyssning. Plus att hennes röst ju är obetalbart vacker.



Mm, men då så.
Jag köpte säsong 1 av Gilmore girls för 199 spänn häromdan, så ska gå ner och se allra första avsnittet med mamma nu. Har aldrig sett det, tror jag.
Kulit.

Och när vi är inne på det spåret, vill jag bara helt kort berätta att jag är seriously kär i Rorys nya Yale-bekantskap (och blivande pojkvän) Logan!
Vilken kille!!! Han är manlig och pojkig på samma gång (den farligaste kombon av dem alla), och snygg och charmig. Påminner om en vän jag hade. Eller har? Vi har inte mycket kontakt längre, så jag vet inte i vilket fack man ska sätta honom. Nåja, nu var det inte honom jag skulle avhandla här...
Logan är i alla fall alldeles uuuunderbar, och det var synd och skam att Rory nekade till hans frieri i det absolut sista avsnittet.


Men tack och godnatt då!



PS. Min kropp - speciellt händer och handleder - gör alldeles för ont av mitt jobb, även fast jag bara har 25 timmar i veckan. Måste alltså kontakta läkare ändå. IGEN. Jaja, livet är en strid...
DS.