En blogg skriven i tredje person, på allmän begäran

Sanna och AnnaKarin har kommit på att det är ganska roligt att prata om sig själv i tredje person.
Repliker som "Sanna läser AnnaKarin som en öppen bok" är redan moderna klassiker.

Fenomenet i sig är väl inget nytt, men kanhända har det fått ett uppsving tack vare Facebook. Sanna tänker på formuleringen "Sanna is...", som ni säkert förstår.

Hursomhelst så tänkte nu Sanna vara dryg och skriva en hel blogg på detta sätt. Får väl se om det går hem hos den stora massan, eller ej.

Faktum är att Sanna en kort period i sina tidiga tonår talade om sig själv på detta märkvärdiga sätt i parti och minut. Men det erkänner hon ytterst motvilligt...
Vad detta berodde på vet hon faktiskt inte, men om hon får gissa så säger Sanna att det var en blandning av osäkerhet och dålig humor.

Nåväl. Nu tänkte Sanna berätta om en rolig episod från förra veckans bowling.
Det var såhär, att tre ungdomar delade på en bana. De tre ungdomarna var, i inbördes spelordning:
Jacob, Petra, Sanna.

Vid tillfälle smet Jacob iväg för att inhandla en coca-cola i den bakomliggande baren. Innan han hade återvänt, blev det hans tur. Petra och Sanna tittade förvirrat mot baren, som för att säga: "Men kom nu då karl!"
Jacob vinkade dit Sanna för att hon skulle kunna ta emot drickan och betalkortet och kvittot (som hon sen råkade be bartendern slänga - oj vilket misstag, det fick Sanna bannor för) och för att han skulle kunna springa och spela.

Sanna fick alltså stå och vänta några sekunder på att få tillbaka alla saker. Hon passade även på att smygdricka lite läskeblask, och kände sig genast lite skyldig.
Kanske var det detta som gjorde att tiden tycktes gå så fort?
Plötsligt sprang nämligen Sanna bort till banan, med colaflaskan i ena näven och korthållaren i den andra.

Hon ställde kvickt ifrån sig sakerna på bordet, grabbade ett klot, och hurtade fram till banan. Just som hon hävde vänsterarmen bakåt och skulle svinga iväg klotet, kastade hon ett getöga på resultattavlan.
Och tur var väl det - det var nämligen fortfarande Jacob som så att säga hade bollen.

Sanna insåg att det skulle dröja flera minuter innan hon fick spela nästa gång.

I samma sekund tittade både AnnaKarin - som spelade på bredvidliggande bana - och Jacob konfunderat på Sanna och frågade med höjda ögonbryn vad hon egentligen sysslade med.

Sanna skrattade halvt ihjäl sig åt sin överivriga insats, och gick lite skamset och satte sig.


En annan lite rolig sak var när Sanna, AnnaKarin, Michaela och Henke vandrade hem från Jacob en kväll då vi sett "Bortspolad" och haft det trevligt.

Henke tog upp en ask - Sanna tyckte att den såg ut precis som de där askarna med Extra-pastiller.
Ägaren viftade givmilt med asken och frågade: "Är det nån som vill ha tuggummi?"
Sanna replikerade snabbt, torrt och självsäkert: "Men det där är väl ändå halstabletter."
Henke svarade iskallt och ironiskt, som bara Henke kan, något i stil med: "Ja, jo, det är klart, och här har jag gått och tuggat... Jag vet nog inte hur tuggummi smakar, egentligen."


Ha, ha.


Nja, det var sådär halvroligt med en blogg i tredjeperson va?

Fortsätter på vanligt manér...

Var på kentkonsert igår (förrgår; klockan är över midnatt). Det var phett.
Kul att syster Johanna lyckades planka ner till ståplats (med unge biljettkontrollantens tillstånd såklart) så att Sanna slapp stå där ensam (det här med tredjeperson är svårt att släppa ändå!).

Det dök ju upp andra vänner och bekanta senare förstås, men i alla fall.

Mamma och syster Erika satt på läktaren och skämdes över att det var så lite folk. Men de var nöjda ändå.



Jo, och så har ju Sanna varit med i ST. Idag (söndag) till och med.
På en stooor bild. Såg helt galet ut, och nu är Sanna nojig över ojämna ögonbryn, runt ansikte, extremt ful lugg, konstig min, fånigt flin och trasiga brallor...

Men det var ju kul att skribenten tyckte att Sanna hade taktkänsla, bra motorik och koordinationsförmåga, och att det enda som fattades nu var träning.

Så det passar Sanna på att skryta lite om nu, medan det hela är aktuellt. Annars kan det ju börja bli patetiskt... eeheh.


Tack för mig!
Eller jag menar... tack för Sanna!
Hmm...
Sanna tackar för sig!


PS. Sanna tycker att One Republic's låt "Stop and stare" är en tämligen härlig Coldplay/Keane-pastisch. Eller hur det stavas. Pastich? Pastish? Pastej?
Trevlig vårmusik. Nu är det förvisso vinter igen, men ändock. DS.