played with fire, felt its burn
Jag träffade en bekant på jobbet igår. Hon var på väg till sitt jobb i samma hus, men stannade till och småpratade lite.
Vi pratade om begravningen av hennes mor, som skulle äga rum kl 13 idag. Vederbörande mor blev hela 92 år gammal förvisso, men en mor är alltid en mor.
Jag sa att jag skulle försöka hinna dit, men jobbade till 13, så var osäker. "Annars är jag med er i tanken i alla fall", sa jag.
Hon log, såg på mig med snälla ögon och sa: "Det vet jag, Sanna", och sen gick hon till sitt jobb.
Det kändes som om all världens sorgligheter sköljde över mig medan jag sedemera gick neråt, mot bageriet.
Och väl där nere grät jag litegrand (medan stereon spelade "To know him is to love him" med Dolly, Emmylou och Linda, vilket inte gjorde saken glättigare) .
En underlig känsla, för jag var väldigt oförberedd på den.
Men den kändes terapeutisk, renande och bra, och efter en stund kände jag mig lika glad som jag hade gjort innan.
Efter jobbet, när jag bytte buss i stan, hamnade jag på den som Musse körde. Han slog ut med armarna och sa "Vem som er trutt idag?" när jag klev på.
Det var gulligt. Jag log och sa "undertecknad", men jag vet inte om han förstod.
Nåja.
Idag var det jobb igen. Och ja, jag hann till begravningen. Det kändes väldigt bra.
Och sorgligt, såklart. Såna är de ju, begravningar.
Men sen har dagen varit rätt så behaglig, med fredagsflum, musik och god mat i Maland.
Mången skratt, som vanligt.
Nu ska jag gå ner och se reprisen av "Morgonsoffan", så att jag får se Björn Gustafsson in action igen. Han var ju väldigt rolig som testkillen Benjamin.
Kommer inte ihåg om det var nåt mer jag skulle berätta.
Just ja, satte nästan eld på mig själv, mitt hem och min katt igår. Råkade slänga en necessär på ett ljus som jag trodde att jag hade släckt. I badrummet.
Gick därifrån och fönade håret, lyssnade jättehögt på Queen och dansade runt... tills det började lukta konstigt. Fönen? undrade jag. Nej.
Gick in i badrummet. Margo satt på toastolen och tittade förvirrat upp mot taket. Rök, massor med rök.
Helt förvirrat var min första tanke att det kanske var hårsprayen som liksom stigit uppåt... men SÅ mycket hade jag väl inte sprayat? Och lukten sen... hmm. Weird Al Yankowich. Tänkte jag.
Upptäckte flamman i necessären, på hyllan. Handlade med imponerande sinnesnärvaro, men mötte skräcken i min egen blick när jag såg mig i spegeln.
Jag fick byta möteskläder för att inte lukta alltför mycket eld.
Sen var jag lite efter-skärrad och nervös på väg till bokis.
Men bokis var trevligt och bra, och jag blev lugn.
Ingen torsdagsångest på hela kvällen. Skönt. Jag låg i soffan med katta och såg "Can't buy me love". Den är ju för söt.
Nåja. Det får räcka så.
Imorgon är det tjänst, möte, kinalestolang och Melodifestivaaaal!
Kram på er. Det är ju trots allt helg.
Vi pratade om begravningen av hennes mor, som skulle äga rum kl 13 idag. Vederbörande mor blev hela 92 år gammal förvisso, men en mor är alltid en mor.
Jag sa att jag skulle försöka hinna dit, men jobbade till 13, så var osäker. "Annars är jag med er i tanken i alla fall", sa jag.
Hon log, såg på mig med snälla ögon och sa: "Det vet jag, Sanna", och sen gick hon till sitt jobb.
Det kändes som om all världens sorgligheter sköljde över mig medan jag sedemera gick neråt, mot bageriet.
Och väl där nere grät jag litegrand (medan stereon spelade "To know him is to love him" med Dolly, Emmylou och Linda, vilket inte gjorde saken glättigare) .
En underlig känsla, för jag var väldigt oförberedd på den.
Men den kändes terapeutisk, renande och bra, och efter en stund kände jag mig lika glad som jag hade gjort innan.
Efter jobbet, när jag bytte buss i stan, hamnade jag på den som Musse körde. Han slog ut med armarna och sa "Vem som er trutt idag?" när jag klev på.
Det var gulligt. Jag log och sa "undertecknad", men jag vet inte om han förstod.
Nåja.
Idag var det jobb igen. Och ja, jag hann till begravningen. Det kändes väldigt bra.
Och sorgligt, såklart. Såna är de ju, begravningar.
Men sen har dagen varit rätt så behaglig, med fredagsflum, musik och god mat i Maland.
Mången skratt, som vanligt.
Nu ska jag gå ner och se reprisen av "Morgonsoffan", så att jag får se Björn Gustafsson in action igen. Han var ju väldigt rolig som testkillen Benjamin.
Kommer inte ihåg om det var nåt mer jag skulle berätta.
Just ja, satte nästan eld på mig själv, mitt hem och min katt igår. Råkade slänga en necessär på ett ljus som jag trodde att jag hade släckt. I badrummet.
Gick därifrån och fönade håret, lyssnade jättehögt på Queen och dansade runt... tills det började lukta konstigt. Fönen? undrade jag. Nej.
Gick in i badrummet. Margo satt på toastolen och tittade förvirrat upp mot taket. Rök, massor med rök.
Helt förvirrat var min första tanke att det kanske var hårsprayen som liksom stigit uppåt... men SÅ mycket hade jag väl inte sprayat? Och lukten sen... hmm. Weird Al Yankowich. Tänkte jag.
Upptäckte flamman i necessären, på hyllan. Handlade med imponerande sinnesnärvaro, men mötte skräcken i min egen blick när jag såg mig i spegeln.
Jag fick byta möteskläder för att inte lukta alltför mycket eld.
Sen var jag lite efter-skärrad och nervös på väg till bokis.
Men bokis var trevligt och bra, och jag blev lugn.
Ingen torsdagsångest på hela kvällen. Skönt. Jag låg i soffan med katta och såg "Can't buy me love". Den är ju för söt.
Nåja. Det får räcka så.
Imorgon är det tjänst, möte, kinalestolang och Melodifestivaaaal!
Kram på er. Det är ju trots allt helg.
Kommentarer
Hur kul är inte jag då? I helgen berättade min maan om något "banalt"(som han uttryckte det, du vet han gillar ju att svänga sig med div ord), och historien handlade härligt nog om en man som ägde en bananfirma... Du kan ju tänka dig skämten från Ro:s mun... Så kul kan man ha på Skönsmon en lördagkväll!