doktor lång, doktor sång
Uttråkningen har slagit rot i mig.
Det blir lätt så när man legat stilla/sovit hela dan.
Så nu sitter jag här och... tja, jag kan inte påstå att jag inte kan sova. För jag har inte testat.
Men jag känner mig inte så nämnvärt trött.
Har just sett en knepig, men efter mycket om och men ganska mysig film, med mamma.
Kimberly hette den, och handlade om en tjej som skaffade sig fyra karlar. De fyra var kompisar. Så blev hon gravid, och det blev ett väldans rabalder om att de alla hade svikit varann, och vem i hundan var egentligen pappan.
Till slut kom de överens om att samarbeta, så vid förlossningen hade hon fyra supportande, överengagerade karlar till sin hjälp.
Sen visade det sig att hon faktiskt bara kuckelurat med en av karlarna, och de gifte sig, och allt var a-ok.
Ja, så kan det vara i Staterna.
Jag har min bettskena i munnen. För var ska man annars ha den, hö hö hö. Tänkte sova me'n. Det är huuuur längesen som helst, sen jag gjorde det sist.
Den passar knappt alls längre, så jag har som inte kört in gaddarna ända in i den. De får inte plats. Men typ tre fjärdedelar. Verkar funka lika bra.
Det vore himmelskt att vakna utan huvudvärk.
Morgondagen (eller ja, dagen egentligen) ska ägnas åt städning, lakansbytning, sanering av min kropp och mitt hår, talskrivning och mys + studium med Emelie.
Det blir ingen drinkarafton för maman och mig, för jag var tvungen att ta Dexofen förut.
Kanske får drinka på söndag. Men det känns ju inte tillnärmelsevis lika festligt.
Nå, den som lever får se.
Pratade med AnnaKarin förut. Konserten var bra. Förfesten var okej.
Jag hade som vanligt romantiserat allt i mitt huvud, och förestälde mig att allt var helglamouröst och att alla var totalt charmerande och skulle ha överöst mig med komplimanger om jag var där. Nästan, i alla fall...
Vilket såklart inte hade varit fallet.
Ganska skönt att få en realistisk rapport från AK.
Men det hade varit en väldigt trevlig kväll.
Jag å min sida hade Bruce Springsteen och hans kumpaner här hemma.
Och en pappa som hade utsagor om att han faktiskt bara gillade ca 10-15 % av Bruces låtar, och att han bara köpte två skivor med honom förr i världen för att ta reda på varför han var så hajpad. Och för att han gillade Born to run.
Men han förstod aldrig vad han sjöng om, och fick honom därför aldrig som nån storfavorit. Istället var det Lundell som gällde, vad herr Mattssons husguderi anbelangar.
Intresseklubben antecknade för fullt.
Mitt hår är verkligen långt nu. Eller, inte långlångt, men med tanke på att jag nästan var snaggad förra sommaren, så är det tämligen välväxt.
I like it. Men det var grymt snyggt när det var 60-tals-kortklippt också.
Nu ska ni få höra.
En snar framtidsplan:
Börja med stavgång. Jag älskar att promenera, och varför inte göra det hela 30 % mer effektivt, plus stärka mina arma ryggmuskler så att spänningshuvudvärken kanske försvinner litegrann?
Klart och betart. Jag skulle börjat med det mycket tidigare.
Men nu ska det alltså bli dags.
Borde dra fram den gamla goda Orbitrek Platinum också, och börja stuffa loss på den här på mitt rum.
Jag vet nämligen hur det blir, vår efter vår efter vår.
Hela hösten och vintern äter man som en apa och tänker att det spelar väl ingen roll, jag ska inte visa mig naken, och lite roligt måste man väl få ha.
Och det måste man absolut. Jag förespråkar njutning i form av ätbara saker.
Men varje vår står man likförbaskat där framför spegeln, och får nästan svettningar när man tänker på att det snart är dags att visa sig halvnaken för åtminstone några ur sin bekantskapskrets, och VARFÖR I HUNDAN TOG JAG INTE TAG I TRÄNINGEN UNDER VINTERHALVÅRET SÅ JAG SLIPPER PANIKTRÄNA NU?
Hmm... Sanna Mattsson, panikträna? Kanske inte. Men ni förstår min tanke.
Lite åt det hållet brukar det i alla fall bli.
Så nu ska här motioneras! Och det är ju så skönt att gå ut och gå.
Har jag uttråkat er nog nu? Bra. Dags att försöka sova. I alla fall lägga sig i bäddregionerna och läsa nåt.
Puss.
Det blir lätt så när man legat stilla/sovit hela dan.
Så nu sitter jag här och... tja, jag kan inte påstå att jag inte kan sova. För jag har inte testat.
Men jag känner mig inte så nämnvärt trött.
Har just sett en knepig, men efter mycket om och men ganska mysig film, med mamma.
Kimberly hette den, och handlade om en tjej som skaffade sig fyra karlar. De fyra var kompisar. Så blev hon gravid, och det blev ett väldans rabalder om att de alla hade svikit varann, och vem i hundan var egentligen pappan.
Till slut kom de överens om att samarbeta, så vid förlossningen hade hon fyra supportande, överengagerade karlar till sin hjälp.
Sen visade det sig att hon faktiskt bara kuckelurat med en av karlarna, och de gifte sig, och allt var a-ok.
Ja, så kan det vara i Staterna.
Jag har min bettskena i munnen. För var ska man annars ha den, hö hö hö. Tänkte sova me'n. Det är huuuur längesen som helst, sen jag gjorde det sist.
Den passar knappt alls längre, så jag har som inte kört in gaddarna ända in i den. De får inte plats. Men typ tre fjärdedelar. Verkar funka lika bra.
Det vore himmelskt att vakna utan huvudvärk.
Morgondagen (eller ja, dagen egentligen) ska ägnas åt städning, lakansbytning, sanering av min kropp och mitt hår, talskrivning och mys + studium med Emelie.
Det blir ingen drinkarafton för maman och mig, för jag var tvungen att ta Dexofen förut.
Kanske får drinka på söndag. Men det känns ju inte tillnärmelsevis lika festligt.
Nå, den som lever får se.
Pratade med AnnaKarin förut. Konserten var bra. Förfesten var okej.
Jag hade som vanligt romantiserat allt i mitt huvud, och förestälde mig att allt var helglamouröst och att alla var totalt charmerande och skulle ha överöst mig med komplimanger om jag var där. Nästan, i alla fall...
Vilket såklart inte hade varit fallet.
Ganska skönt att få en realistisk rapport från AK.
Men det hade varit en väldigt trevlig kväll.
Jag å min sida hade Bruce Springsteen och hans kumpaner här hemma.
Och en pappa som hade utsagor om att han faktiskt bara gillade ca 10-15 % av Bruces låtar, och att han bara köpte två skivor med honom förr i världen för att ta reda på varför han var så hajpad. Och för att han gillade Born to run.
Men han förstod aldrig vad han sjöng om, och fick honom därför aldrig som nån storfavorit. Istället var det Lundell som gällde, vad herr Mattssons husguderi anbelangar.
Intresseklubben antecknade för fullt.
Mitt hår är verkligen långt nu. Eller, inte långlångt, men med tanke på att jag nästan var snaggad förra sommaren, så är det tämligen välväxt.
I like it. Men det var grymt snyggt när det var 60-tals-kortklippt också.
Nu ska ni få höra.
En snar framtidsplan:
Börja med stavgång. Jag älskar att promenera, och varför inte göra det hela 30 % mer effektivt, plus stärka mina arma ryggmuskler så att spänningshuvudvärken kanske försvinner litegrann?
Klart och betart. Jag skulle börjat med det mycket tidigare.
Men nu ska det alltså bli dags.
Borde dra fram den gamla goda Orbitrek Platinum också, och börja stuffa loss på den här på mitt rum.
Jag vet nämligen hur det blir, vår efter vår efter vår.
Hela hösten och vintern äter man som en apa och tänker att det spelar väl ingen roll, jag ska inte visa mig naken, och lite roligt måste man väl få ha.
Och det måste man absolut. Jag förespråkar njutning i form av ätbara saker.
Men varje vår står man likförbaskat där framför spegeln, och får nästan svettningar när man tänker på att det snart är dags att visa sig halvnaken för åtminstone några ur sin bekantskapskrets, och VARFÖR I HUNDAN TOG JAG INTE TAG I TRÄNINGEN UNDER VINTERHALVÅRET SÅ JAG SLIPPER PANIKTRÄNA NU?
Hmm... Sanna Mattsson, panikträna? Kanske inte. Men ni förstår min tanke.
Lite åt det hållet brukar det i alla fall bli.
Så nu ska här motioneras! Och det är ju så skönt att gå ut och gå.
Har jag uttråkat er nog nu? Bra. Dags att försöka sova. I alla fall lägga sig i bäddregionerna och läsa nåt.
Puss.
Kommentarer