You always hurt the ones you love

Såg Blue Valentine på bio igår.

Stundtals var den så fin att man nästan tappade andan.

Snygga bilder, bra musik och välspelade komplexa karaktärer.
(Och Ryan Gosling är med, behöver man fler argument för att vilja se en film?)

Men slutet var väldigt frustrerande och oklart; man fortsätter gärna att grubbla och analysera i timtal efteråt.

Och pga. några väldigt ogenerade intima (hatar det ordet men kommer inte på nåt annat) scener, vill jag av principskäl inte rekommendera den. Det är nog bra om man ser den med snabbspolningsmöjlighet i alla fall.

MEN. För att få en glimt av allt det fina i den, kan ni ju kolla på trailern:
(Dubbelklicka på videon för att se hela bilden...)