Gråt och le, mitt lilla lamm

Åh men hej på er.

Kul att ni tittade in hit denna gråa söndageftermiddag.
Eller jag vet inte om ni tittade in på en grå söndageftermiddag... men sådan är dagen och sådant är vädret i skrivande stund, i alla fall.

Det är en mysig dag, med tända ljus och tedrickande (extra mysig när man vistats utomhus under en del av dagen också - innevarandet blir mer njutbart då). Har även för avsikt att läsa lite.

Älskar detta väder! Det är sådär lagom dimmigt och svalt också. Ingen jobbig råkyla eller snålblåst.

Nå.

Jag är ensam hemma och lyssnar på några av alla de LP-skivor som härstammar ifrån mammas och pappas skivskatt; fick ta med mig alla jag orkade bära och fick plats med, när jag lämnade Sundsvall för en och en halv vecka sen efter en spontan snabbvisit.

(Kakan har nämligen investerat i en LP-spelare från Clas Ohlson!)

Just nu snurrar Björn Afzelius band - Johnny Boy. Före det hade underbara Roxy music - Avalon den äran, och... ja. Sådär hålls det på, på dagarna nu.

Favoriter är även alla pappas Beatles-album (han har inte alla, men bra många) och mammas More Bob Dylan greatest hits.

Risken finns att jag blir en vinylnörd. Har alltid tyckt sånt nörderi har varit lite... snobbigt, på nåt vis. Sådär popungdom-med-grova-glasögonbågar-bajsnödigt. Typ.

Men samtidigt har jag ju längtat outsägligt länge efter det där vinylknastret, och den där förväntansfulla känslan när man lägger stiftet mot den svarta, runda, snurrande, fina plattan och inväntar de första tonerna.

Det är nåt visst med det hela. Barndom. Trygghet.

Minnen av när jag först upptäckte, och förälskade mig i musik.

När jag satt hemma och lyssnade på John Lennons Imagine, Paul och Linda McCartneys Ram, soundtracket till Fame, och en massa massa annat, bläddrade i konvoluten och försökte förstå texterna.

När mamma poppade Dire Straits - Brothers in arms, och Bruce Springsteen - The River och storstädade Granloholmslägenheten.

När hon bar runt på mig och vi snurrdansade till Gary Moore - Still got the blues (för det var vår låt) i vardagsrummet.

Allt sånt.

Och jag har redan varit inne på LP-butiken i Majorna och bestämt mig för minst två 20kronors-album som jag ska köpa när jag fått pengar... om de finns kvar då.

För att inte tala om hur jag längtar efter alla de skivor jag kan packa med mig nästa gång jag är i Sundsvall!

Ja jag säger då det. Den dag kakan och jag ska flytta isär, måste jag ha sett till att jag sparat undan en slant till en egen loooong plaaayer.

Det var det om detta.

Och jag vet inte om jag har så mycket mer att förtälja.

Livet är ganska skönt, om än lite väl händelselöst just nu. Men det är helt okej att det är så, i några månader till i alla fall.
Håller ju på med arbetsförmågeutredning, hjälpistjänst och ett och annat hälsoprojekt.

Plus alla teveserier jag håller på och plöjer.
Närå. Skämt åsido.

Brukar bara plöja en i taget...

(Just nu Raising Hope - tämligen underhållande! Är även väldigt sugen att se om hela American dreams; har kommit att tänka på den i och med att jag börjat lyssna på Dylan igen. Det är ju en bra mysig serie alltså.)

Janämensåatteee...




Glad vår på er! Tack för nu!

Kommentarer

Agneta sa…
Dubbelmys!! Det är nåt speciellt med vinylskivor som du säger. Det var fint när du beskrev det som att det blir en förväntan när man lägger ner stiftet på plattan och inväntar musiken... Vårkramar!

Populära inlägg