I'm backing up, backing up... 'cause my daddy taught me good

Att flytta, alltså. Fyyyy vad det är påfrestande.

Inte bara för att det är fysiskt meckigt och jobbigt, utan mest för att man blir så fruktansvärt såsig och rörig i huvudet; och på knepigt humör.
Att vara mellan två hem, det är ingen hit.

Men men. Underbara vänner underlättar kolossalt. Ikväll går släpet med möblerna.
Det mesta diverse-krafset och kartonger och sånt, har vi redan fraktat i snälla mäns bilar.

Sedan återstår blott fraktandet av en själv, och ens essentialer för en månad framöver (bara en sån sak; släpa med sig packning för en månad!).
Och städningen. Men den är vi många som delar på. Förstahandskontraktsinnehavarna, eftersom det är deras ansvar att det blir ordentligt gjort, och vi trenne jäntor.

Jaja. Det är sammankomst i helgen också. Underbar tajming... men skön mönsterbrytning för huvudet.

Men just nu längtar jag baaaara till Sundsvall. ÅH vilken avkoppling! Öm i kropp och rörig i sinne. Att komma hemhem är precis vad jag behöver.



Nä hörrni. Nu ska jag bara avvakta tills de smärtstillande pillren börjat jobba på den vedervärdiga kroppsvärken, sen är det dags att röja ur mitt före detta rum.



Hejdå Pennylane 26!