tisdag, januari 04, 2011

Nostalgitåget

Nu när jag legat på min säng i princip hela dan och migränat mig, har jag nostalgiskt fantiserat om den där trygga tiden då man bodde hemma i huset (och sedemera i egna lägenheten i Korsta, med fint badrum och tvättstuga i samma hus), och jobbade på Micks.

Saknar den tiden lite. Att cykla med/bli hämtad av Lisette på morgnarna, vara duktig på sitt jobb, trivas oförskämt bra med merparten av sina kollegor, och promenera hela vägen hem ibland, lyssnandes på "Pocket full of money" med Rocky Dennis (som Jens Lekman kallade sig förr, för er ungdomar som inte var med på den tiden...) och annat, när jag jobbat kväll.

Vi hade så himla mycket kul på Micks. Innan det gick utför. Medan vi fortfarande jobbade två åt gången, och så.

Därför var jag bara tvungen, när huvudvärken lättade lite, att kolla upp några blogginlägg från 2006 och 2007, och minnas och skratta lite.

Här kommer några citat som i alla fall jag roas av...


”Idag jobbade jag för första gången på över en vecka.
Jag och Lisette stod vid morgonfikat och sneglade på kvällsblaskornas löpsedlar. Det stod nåt om tre älgjägare mystiskt döda i skogen.
Jag sa att det nog var The blair moose project. Lisette sa att älgarna nog hade mördat jägarna om omringat dem med cirklar av älgskit.
Jag sa att det var nog den fanatiske sektledaren Renar som beordat dem att utföra det hela.
Det var en rolig stund.”

..

”Idag på jobbet lekte vi bajsleken i säkert en timme, och skrattade hysteriskt.
Ni vet, bajsleken är den där leken där man byter ut ett ord i en filmtitel mot "bajs". Det kan bli hur kul som helst.

Girls just wanna have bajs,
Dansa med bajs,
Bajsa med vargar,
Sova med bajs,
You've got bajs,
Lilla sjöbajset,
Skönheten och bajset... och så vidare.”

..


Efter en dag med Marie på Paradisbadet:
”Dan efter gick jag runt och sniffade på mig själv på jobbet, och konstaterade att jag fortfarande luktade klor, trots allt duschande och tvålande.
Lisette började då sjunga "Clorine, Clorine, Clorine, Clorine". Alltså Dollys "Jolene". Fast annorlunda.
Det var väldigt kul.”

Åh! Jag saknart!

Men för att få lite verklighetskoll, kopierade jag även ett av många lite mer frustrerade inlägg:


”Allt jag har vidrört har rasat eller krånglat eller gått sönder, på jobbet idag.
När jag fått tillräckligt många vredesutbrott, och var jättestressad, och en strut med pikeringsgelé var spårlöst borta, fick jag ställa mig mitt på golvet och djupandas och göra armgester, och sansat säga "jag är större än det här problemet".

Sen skjutsade jag in en mjölbinge på hjul rätt in i väggen i full karriär.

Sen hittade jag struten.”


Jag hade alldeles för många såna dagar för att det skulle ha funkat att fortsätta på samma bana. Och jag hade alldeles för mycket värk, och var alldeles för slutkörd. Redan då. Så lätt att glömma det, bara. Glorifiera allt gammalt, när tillräckligt med tid har förlöpt.

Nåväl. Vi ska väl avsluta det hela positivt! Så här kommer ett utdrag från en kväll med mamma och pappa i huset, i februari 2008...

”Vi kom in på bilprat. Mamma blev kär i en Peugeot 407:a på CityGross-parkeringen idag.
Så hon sa att hon ville ha en sån.

Pappa började spy galla över franska bilar, och säga saker som 'Over my dead body!', men kunde inte riktigt förklara varför.
Mamma blev sur.-'Kan du förklara varför, istället för att bara älta?'
Pappa: -'Dom kan orsaka magsår!'
Mamma: -'För att de är utländska?'
Pappa: -'För att dom är franska! Dom ska laga mat dom... fransmännen.'


Koko bahia.”


Ja säg då dä. Maland. Det var tider, det.



Nu ska jag börja packa lite hemsaker i kartonger. Typ allt som är på mitt rum (jag befinner ju mig aldrig där nu ändå), och sommarkläder och sånt.

Ännu en era håller på att gå i graven.


Även om det kommande adressbytet rent pappersmässigt bara innebär en siffras skillnad.



Och snart är jag 25...


Åldersnoja? Jag? Eeeheheh.





När man jobbade kväll i kaféet var det ofta rätt lugnt sista timmen...

... så man satt mest på en bänk och dinglade med benen...

... och fotade sig själv i grodperspektiv.


Nere i bageriet var det mycket som kunde gå fel. Och också gjorde det...




Men ibland var det riktigt trevligt. Som när man fick göra enkla men ganska fina bröllopstårtor en solig majlördag...


... och förgylla föräldrarnas bröllopsdag lite.

Så det var inte utan ett litet stick i hjärtat som man sa hejdå till bageriet dess sista dag i livet, sommaren 2009.

1 kommentar:

Aggisen sa...

Åh vilken vacker blogg-bild-serie!
Den säger det mesta. Kramar! MaMu