Tonår AB

Jag vill verkligen sluta bry mig, och oja mig.
Om kroppar och sånt. Om knöliga knän och för breda handleder och för korviga fingrar, och för konstiga fötter, och för korta ben, och... allt vad det kan vara.

(Åh, minns så väl en händelse typ 2003 eller 2004; sprang in i en bekant i Strängnäs. En bekant som hade varit lite förtjust i mig, dessutom.

Vi kramades och frågade hur det var, och när jag svarade på hur det var med mig - minns inte vad jag sa, men antar att det inkluderade nåt slags värk nånstans - så sa han direkt:

"Ja, du är svullen om handlederna också ser jag."

Det hade jag inte tänkt så mycket på. Jag var kanske lite svullen. Jag blir ju det när de gör ont. Men numer tänker jag ALLTID på hur de ser ut. Jaja. Traumatisera mera. Kom bara att tänka på det.)


Varför bryr man sig? Och varför bryr man sig om att folk bryr sig?

Finns det några som verkligen inte bryr sig?


Ja, jag bara undrar, jag.


(Tur man tycker bra om sig själv som helhet, ändå.)

Kommentarer

Populära inlägg