Visa mig himlen

Hej.
Blogger verkar inte gå med på det här med styckeindelning idag. Så här kommer allt i ett enda svep...
Vagel i ögat. Finnar. Trötthet. Ny lägenhet. En salig röra. Lukt av målarfärg. Vårsol.
Ja ni hör ju. Högt och lågt.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Kände bara för att kötta in ett inlägg.
Är halvt besatt av Maria McKee's gamla dänga Show me heaven.
Kom att tänka på den för nån vecka sen, och fann den på Spotify - och ja, den var minst lika bra som jag ville minnas.
Så då vet ni det.
Åh, jag längtar efter nåt. En diffus känsla. Vet inte vad.
Nåt barndomstryggt, som jag förknippar med Huset fullt (den där lökiga sitcomen med Mary Kate och Ashley Olsen när de var små och söta, och mycket trevliga John Stamos, och dem, ni vet...) på nåt vis.
Nåt som jag även kommer att tänka på när jag ser och känner lukten av bilar som tvättas på garageuppfarter.
Och hör det våriga ljudet av grus och barr mot asfalt, under fötterna.
Ibland tror jag att jag lever för mycket i mitt eget huvud.
Men skit samma. Det är säkert bra på sitt sätt.
Just ja. En serie jag gillar: The big C, på SVT. Med Laura Linney som producent och huvudrollsinnehaverska.
Japp.
En promenad i solen kanske? Så får det bli.
Först: Dion - Runaround Sue. För alltid en favorit.
Och kanske ett avsnitt Arrested development...

Kommentarer

Agneta Mattsson sa…
Det är alltid bra med vårpromenad, speciellt när solen skiner. Ljuset och värmen sveper igenom kroppen och allt vaknar till liv inuti. Det spritter och har sig. Det är då man har livet i sig. Kramisar ma

Populära inlägg