Mars (pannkaka)

Det här är på sätt och vis det vackraste.
Innan det liksom blivit På riktigt.


Medan solen kämpar och kämpar för att försiktigt få lysa fram genom molnen,
och marken delvis täcks av ett sorbetliknande istäcke som är förvånansvärt behagligt och lättsamt att promenera på.

När det precis tinat fram stycken av barr-och-grus-väg under ens fötter
(bästa underlaget som tar en tillbaka till barndomstryggheten hos mormor och morfar i stugan om somrarna) som knastrar ljuvligt.

När luften ännu är isig, fast på ett mildare sätt, och förgylls av solens tveksamma värmestråk.

När naturen fortfarande är ganska trött, karg och dov i sina färger.

När förväntningarna inför sommaren precis börjar spira i mänskornas sinnen, och är sådär spännande som självaste sommaren aldrig riktigt lyckas vara.

Inget ont om sommaren. Den försöker. Och lyckas till viss del.


Men förväntan är oftast bättre än uppfyllelsen, det vet vi ju alla.



(Dock inte alltid.)