All I have to do, is dream

Nu när vi är i detta stadium av inflyttning, sover kakan och jag i samma säng, för hennes står på högkant i ett belamrat rum, och bäddmadrassen ligger nånstans och väntar på att bli upp-packad.

Eftersom jag är så långt ifrån en morgonmänniska man kan vara, så kliver jag alltid upp sist på morgnarna/förmiddagarna.

Så även denna morgon.

När jag strax efter tio masar mig upp och med finsk låtsasbrytning ropar "GOMORRON!", får jag ett "GOMORRON!" med finsk låtsasbrytning tillbaka.

Än så länge är alltså allt som vanligt.

Efter ett tag frågar kakan: "Har du drömt nåt inatt då?"
Jag svarar: "Jaaa."

(Kul att hon frågar, tänker jag, som har för vana att ösa ur mig om mina knäppa drömmar, bland det första jag gör...)

Hon: "VAR DET DÄRFÖR DU KLAPPA MIG PÅ KINDEN DÅ HAHA?"
Jag: "Haha va?"
Hon: "Ja, jag vaknade av att du liksom satte upp dig på armbågen och vände dig mot mig och smekte mig på kinden."


Eeeehhh. Jahapp.

Till saken hör att jag inte alls är en speciellt fysiskt gullig tjej. Ingen sån som kramar, klämmer, känner och klappar på mina vänner i parti och minut.
(Inte i vaket tillstånd i alla fall.)

Så det kändes ganska absurt. Främmande. Skrämmande. Och väldigt roligt.



Undrar vad jag drömde...