onsdag, oktober 06, 2010

Sommarpratarna

Ooh vad jag gillar det programmet!

Det sänds på ettan eller tvåan på måndagar. Tid vet jag inte, då jag själv ser det via SVT Play. Ni har säkert redan upptäckt det - detta är väl andra säsongen, tror jag.
Tyvärr missade jag den första, då bland andra Alex Schulman medverkade.

Nå. Hursomhelst blir varje avsnitt mer intressant än man tänkt sig! Och hela upplägget känns mycket trivsamt och tryggt.

Förra veckans avsnitt (med Paolo Roberto, Stieg Larssons änka Eva Gabrielsson, Annika Östberg, Tomas Sjödin och Magdalena Graaf) var nog snäppet bättre än denna veckas.

Nu senast medverkade Carina Rydberg, Petra Mede, Per Holknekt, Stefan Holm och Manuel Knight.

Jag älskar att få omvärdera folk, åt det positiva hållet. Uppvärdera dem.
Förra veckan var det Magdalena. Jag insåg att jag gillade henne väldigt mycket.
Paolo hade jag en rätt positiv uppfattning om sen innan, och det har jag fortfarande.

Men de andra gästerna hade jag inte så stor koll på. Det visade sig dock att jag skulle komma att tycka om allihop.

Denna vecka var det Petra Mede som gav ett bättre intryck än jag förväntat mig. Hon var sansad och snäll, intressant och intresserad. Behaglig.

Det blev dock lite jobbigt när hon nervösskämtade om Per Holknekts alkoholism... men det är inte så himla lätt att hålla tungan i styr alltid, när det gäller vad som är okej och inte att driva om.
Ibland låter saker vettigare och roligare i huvudet än när de tar sig ut genom munnen.

Pers historia var för övrigt gripande och intressant.

Carina Rydberg gillade att höra sin egen röst, tror jag. Hon blev nog lite slirig också. Lite småjobbig, men samtidigt omedvetet rolig, och rätt skön. (Snygga axlar och armar dessutom.)

Manuel Knight kändes mycket sympatisk, trygg och snäll. Jag gillade honom.

Stefan Holm fick jag inget riktigt grepp om. Men han är säkert en bra karl.

Nästa vecka ska Hanna Hellquist vara med! Det får man inte missa! Hon är grym.



Övrigt: man ska inte surfa på jobbsajter när man har skelettcancerliknande värk från topp till tå. Det känns extra värdelöst såna dagar.
Så jag tar nog ett bad istället. Eller ligger kvar här på min renbäddade säng i mitt nystädade rum och läser en bok.

Bäst hade det varit med lite massage.

Nå, man kan inte få allt... eller vilket slitet gammalt ordspråk man nu borde använda i sammanhanget.



Och, som avslutning: idag lyssnar vi på denna geniala, fulsnygga och mystiskt stiliga man, tycker jag. Speciellt "Jersey girl".



Kram.

1 kommentar:

Aggisen sa...

Mysig blogg gumman! Kunde nästan gissa att du låg på din säng med nystädat och nybäddat. Det kändes i hela din tankevärld. På ngt vis...kan det vara så att man känner en person väl, när man känner så?? Kram ma