kan inte det verkliga livet börja nu?


Den här världen gör mig så nervös.

Allt är så krångligt. Jag vill inte!
Vill inte söka jobbiga jobb ("för dig som älskar högt tempo och fysiskt krävande aktiviteter"), behöva söka a-kassa och en massa läkare (som ändå i princip bara skickar iväg mig på blodprov och sen inte hör av sig).

Vill inte krångla med lönegarantier som jag inte förstår mig på, och mig veterligen ändå inte har rätt att utnyttja.
Vill inte vara behovsanställd på hundra olika ställen och behöva ägna all vaken tid åt att greja med arbetsgivarintyg och cv'n, och få kvarskatt varje år.

Vill inte ha konstant ilande smärta i fingrar, händer, handleder och armar. Vill inte ha inflammationsvärk i resten av kroppen. Vill inte ha migrän och spänningshuvudvärk.


Vill inte ha ett känsligt psyke och en negativ inställning...




Kanske man skulle göra en Blondinbella och se till att kunna försörja sig på bloggande? Fatta vad skönt. Helt perfekt.
Och tämligen omöjligt. Omjöligt.




Jag vill ju bara bo i ett litet hus, med en verandra och en trähammock. Sitta där och betrakta träden och solnedgången.

Ha en liten lanthandel med hembakt bröd och hemlagad äppelmos.
Vara inspirerande och inspirerad, och författa en och annan bok.

Skratta och leva.


Och sånt.

Kommentarer

Populära inlägg