winter rose

Det är sagolikt vackert ute nu.

När jag kom ut ur badrummet för sisådär tio minuter sedan, efter att ha legat och sovit i karet en timme, var himlen alldeles mörklila. Jag hann precis fånga de sista sekunderna av skymningen.

Nu är det mörkt.

Men det gör ingenting, för snön har kommit och lagt sig som mjuk bomull på vägar och tak.

Detta kommer jag att sakna.

Men jag har sexton dagar på mig att njuta.

Sexton dagar.

Sen flyger vi! (Symboliskt talat alltså; egentligen åker vi flyttbil.)


Ibland skrämmer tanken på Göteborg skiten ur mig. Men då lugnar jag mig själv och tänker att "det är bara ett år". För ett år tänker jag ge det. Minst!

Och OM det inte skulle gå så bra efter det, så lugnar jag mig själv ytterligare genom att lova mig själv att flytta någon annanstans.

Men inte tillbaka till Sundsvall på en gång. Jag har ju precis börjat flaxa med småvingarna, och ämnar inte återvända till boet på ett bra tag.

Hursomhelst, så blir det säkert bra. 99 % av tiden, är jag helt kär i tanken på vår flytt.

Tanken på att installera sig i lägenheten, att lära känna nya vänner, att lära sig en ny stad, att få ett nytt jobb... allt det där.

Och just när vardagen börjar kännas lite trist och hemtam, så kommer ju våren. Den fina, långa Göteborgsvåren med fågelkvitter, solsken, videkissar och smältande isar.


Ja. Det blir bra.

Kommentarer

Populära inlägg