Reason to cry
Det har varit en känslomässigt omtumlande onsdag.
Kl 04.15 vaknade jag av det värsta illpoj nånsin. Nästan i alla fall.
Margo skrek som en styckad gris inifrån badrummet. Hon lät nästan som en människa. Otäckt, var det.
Jag var där på nolltid, yrvaken och vettskrämd, och undrade vad som pågick.
Hon hade fastnat med typ varenda klo i översidan på lilla elementet, och så hade hon ramlat ner och inte kunnat ta sig loss, så hon hängde och slängde och kravlade och skrek i panik.
Jag skyndade mig att grabba tag i henne och slita loss na så skonsamt jag kunde. Hon rev mig lite här och var på armen, och körde in två av sina klor jääättelångt in i min vänstertumme.
Det värkte så in i bomben, och jag kände genast att tummen började svälla. Men inte så farligt.
Så jag satte på ett plåster, och så lade vi oss och försökte somna om.
Det gick sådär. Katta lugnade ner sig relativt fort. Hon kröp in i påslakanet och låg på mig och sov. Jag, däremot, låg och var nojig över att försova mig till jobbet, och även efterhands-nojig över elementepisoden. Tänk om hon hade fastnat när jag var borta! Och hängt och slängt och grinat hela dan!
Det blev inte mycket sömn. Klev upp strax före 6.
Slog på radion, och insåg att idag var den stora dagen! Det var dags för bröllop i p3 Morgonpasset!
Så jag följde utvecklingen med stor spänning. Kl 8 skulle själva vigseln gå av stapeln.
Kom till jobbet kl 7, fick syn på gårdagens Aftonbladet, som publicerat namn och bilder på de mördade Arbogabarnen. Fruktansvärt. Det blev alldeles för verkligt.
(Hjälp vilka vackra barn. Max och Saga. Tack och lov för uppståndelsehoppet.)
Jag bröt ihop och storgrät, till och från i säkert en halvtimme.
Men när radiobröllopet drog igång blev jag känslomässigt engagerad i det istället, och gick runt och småsnyftade och skrattade om vartannat. Det var så himla himla fint, och det där paret verkar så mysigt. Gå in och lyssna på sr.se/p3/morgonpasset, ifall ni missade.
Har just varit där och kollat på bilderna.
Snygga var de minsann!
Finns en film också, men jag sitter ju vid modem.
Lill-Olle Garp spelade brudmarschen på piano. Det gick sådär. Men han kämpade tappert.
Martina Thun höll ett lagomt tal och berättade i korta drag storyn om hur brudparet blivit tillsammans. (De var kompisar ett bra tag innan, men började känna magi under en filmkväll, då han dristat sig till att luta sitt huvud mot hennes knä. Det var sött, tycker jag.)
Och så spelades "Nights in white satin", och sen sjöng Veronica Maggio nån sång, och hej och hå.
Ja gå in och lyssna, helt enkelt, hörrni!
Mmm... dagen gick, tummen var fet, jag var trött och febrig och började utveckla migränhuvudvärk.
Strax efter ett gick jag och köpte medicin för detta. Köpte även lite annat.
Skulle ut i tjänsten för att avverka de sista hjälpistimmarna, men mådde för dåligt.
Grejade lite med brev, fikade lite hemma, sen tog jag tabletter och däckade. Sov 15-16.30.
Mamma kom. Vi åt middag (pappa är på bygge i Örebro).
Vi var på pionjärmöte.
Vi gick i tjänsten.
Vi åkte hem hit (Maland).
Vi var trötta och fnissiga (jag hade ju tryckt i mig 4 migräntabletter under dan).
Mamma gick ut och brände gräs.
Jag fortsatte med brevtjänst.
Jag blev mer och mer orolig över min tumme, som tycktes bli allt större.
Ringde sjukvårdsupplysningen vid halv elva, de tyckte jag skulle komma dit. Så vi brassade iväg.
Fick träffa en doktor som pratade skånska och såg helt galen ut, som en mupp, när han pratade. Ett omotiverat stort och fånigt leende hade han också. Det var tur att han försökte vara skojfrisk, så att man kunde utge sig för att skratta med honom istället för åt honom.
Men när han gick ut ur rummet för att skriva ut antibiotika till mig, fick mamma smita iväg för att inte brista ut i asgarv (jaaa, mamma var med till farbror doktorn, det är kul med sällskap).
Så nu går jag på penicillin också. Livet är en fest, som jag brukar säga.
Sitter här, med ögon så trötta att det känns som om de blöder. Och händer så svullna att det känns som om de... är gjorda av chorizokorvar.
Det har varit en spännande dag. Och jag är klar med mina timmar! Skönt.
Hög tid att sova. Jobb 9-15 imorgon.
Just ja. Måste motvilligt erkänna att jag gillar Lykkelis nya låt, "Tonight". Den är finstämd och berör, liksom.
Peace / Bigthumb S
PS. Synd att jag missade vt ikväll. Det skulle varit hos mig, men snäll-vesslan ställde upp och upplät sitt hem istället. De var 4 glada själar närvarande. DS.
PS 2. Såg Lisettes bebis igår! Jag och mamma var i tjänsten på gatan där hon bor, och hon var ute och grejade på framsidan, så det blev ett glatt spontanbesök. Kul. Fick träffa Mangan och My också.
Jo, han var snygg, lill-Oliver. Grymt. DS 2.
Kl 04.15 vaknade jag av det värsta illpoj nånsin. Nästan i alla fall.
Margo skrek som en styckad gris inifrån badrummet. Hon lät nästan som en människa. Otäckt, var det.
Jag var där på nolltid, yrvaken och vettskrämd, och undrade vad som pågick.
Hon hade fastnat med typ varenda klo i översidan på lilla elementet, och så hade hon ramlat ner och inte kunnat ta sig loss, så hon hängde och slängde och kravlade och skrek i panik.
Jag skyndade mig att grabba tag i henne och slita loss na så skonsamt jag kunde. Hon rev mig lite här och var på armen, och körde in två av sina klor jääättelångt in i min vänstertumme.
Det värkte så in i bomben, och jag kände genast att tummen började svälla. Men inte så farligt.
Så jag satte på ett plåster, och så lade vi oss och försökte somna om.
Det gick sådär. Katta lugnade ner sig relativt fort. Hon kröp in i påslakanet och låg på mig och sov. Jag, däremot, låg och var nojig över att försova mig till jobbet, och även efterhands-nojig över elementepisoden. Tänk om hon hade fastnat när jag var borta! Och hängt och slängt och grinat hela dan!
Det blev inte mycket sömn. Klev upp strax före 6.
Slog på radion, och insåg att idag var den stora dagen! Det var dags för bröllop i p3 Morgonpasset!
Så jag följde utvecklingen med stor spänning. Kl 8 skulle själva vigseln gå av stapeln.
Kom till jobbet kl 7, fick syn på gårdagens Aftonbladet, som publicerat namn och bilder på de mördade Arbogabarnen. Fruktansvärt. Det blev alldeles för verkligt.
(Hjälp vilka vackra barn. Max och Saga. Tack och lov för uppståndelsehoppet.)
Jag bröt ihop och storgrät, till och från i säkert en halvtimme.
Men när radiobröllopet drog igång blev jag känslomässigt engagerad i det istället, och gick runt och småsnyftade och skrattade om vartannat. Det var så himla himla fint, och det där paret verkar så mysigt. Gå in och lyssna på sr.se/p3/morgonpasset, ifall ni missade.
Har just varit där och kollat på bilderna.
Snygga var de minsann!
Finns en film också, men jag sitter ju vid modem.
Lill-Olle Garp spelade brudmarschen på piano. Det gick sådär. Men han kämpade tappert.
Martina Thun höll ett lagomt tal och berättade i korta drag storyn om hur brudparet blivit tillsammans. (De var kompisar ett bra tag innan, men började känna magi under en filmkväll, då han dristat sig till att luta sitt huvud mot hennes knä. Det var sött, tycker jag.)
Och så spelades "Nights in white satin", och sen sjöng Veronica Maggio nån sång, och hej och hå.
Ja gå in och lyssna, helt enkelt, hörrni!
Mmm... dagen gick, tummen var fet, jag var trött och febrig och började utveckla migränhuvudvärk.
Strax efter ett gick jag och köpte medicin för detta. Köpte även lite annat.
Skulle ut i tjänsten för att avverka de sista hjälpistimmarna, men mådde för dåligt.
Grejade lite med brev, fikade lite hemma, sen tog jag tabletter och däckade. Sov 15-16.30.
Mamma kom. Vi åt middag (pappa är på bygge i Örebro).
Vi var på pionjärmöte.
Vi gick i tjänsten.
Vi åkte hem hit (Maland).
Vi var trötta och fnissiga (jag hade ju tryckt i mig 4 migräntabletter under dan).
Mamma gick ut och brände gräs.
Jag fortsatte med brevtjänst.
Jag blev mer och mer orolig över min tumme, som tycktes bli allt större.
Ringde sjukvårdsupplysningen vid halv elva, de tyckte jag skulle komma dit. Så vi brassade iväg.
Fick träffa en doktor som pratade skånska och såg helt galen ut, som en mupp, när han pratade. Ett omotiverat stort och fånigt leende hade han också. Det var tur att han försökte vara skojfrisk, så att man kunde utge sig för att skratta med honom istället för åt honom.
Men när han gick ut ur rummet för att skriva ut antibiotika till mig, fick mamma smita iväg för att inte brista ut i asgarv (jaaa, mamma var med till farbror doktorn, det är kul med sällskap).
Så nu går jag på penicillin också. Livet är en fest, som jag brukar säga.
Sitter här, med ögon så trötta att det känns som om de blöder. Och händer så svullna att det känns som om de... är gjorda av chorizokorvar.
Det har varit en spännande dag. Och jag är klar med mina timmar! Skönt.
Hög tid att sova. Jobb 9-15 imorgon.
Just ja. Måste motvilligt erkänna att jag gillar Lykkelis nya låt, "Tonight". Den är finstämd och berör, liksom.
Peace / Bigthumb S
PS. Synd att jag missade vt ikväll. Det skulle varit hos mig, men snäll-vesslan ställde upp och upplät sitt hem istället. De var 4 glada själar närvarande. DS.
PS 2. Såg Lisettes bebis igår! Jag och mamma var i tjänsten på gatan där hon bor, och hon var ute och grejade på framsidan, så det blev ett glatt spontanbesök. Kul. Fick träffa Mangan och My också.
Jo, han var snygg, lill-Oliver. Grymt. DS 2.
Kommentarer