Johnny Fish

Happy happy joy joy,

det hade blivit tekniskt fel på ST, så redaktören för Läsarkrönikan bad mamma om ursäkt, och ska publicera hela hennes krönika om några veckor.
Bra. Upprättelse är alltid trevligt.


Jag har vänt på dygnen nåt kopiöst nu när jag legat sjuk som en rishög.
Febrila dagar med hemsk huvudvärk har gjort att jag mest sovit mig igenom timmarna.
Så natten till idag, var jag pigg som en mört. Inledde kvällen med "Vingar av glas" kl. 22. Den var nästan lika bra som jag hade för mig att jag tyckte. Faktiskt. Mycket tack vare grymma rollprestationer.

Sen hann jag med ett och ett halvt avsnitt av "Scrubs", och sen skulle jag titta vad i fridens dagar jag hade spelat över "An affair to remember" med.
MEN. Jag hade inte spelat över den! Så jag avnjöt den, mitt i rena natten.
Den är väldigt fin.

Fast alldeles i slutet, i bästa scenen, när han (Nickie) just kommer på att det ju är hon (Terry) som fått tavlan han målade av henne, och att hon är förlamad i benen, och det var därför hon ej kunde träffas i Empire State Building, och han just ska rusa in i hennes sovrum och titta efter tavlan... då bryts inspelningen.

Men det visste jag på förhand. Störande, likväl.

Nåja. En fin film är det. Och Debra Kerr var så damig och vacker, med utsökta, smala små händer med långa fingrar.

Jag säger då det. "A time when women were women and men weren't."

Hur som helst... efter denna film idkade jag dagboksskrivning medan "The nephew" gick en stund i bakgrunden. Den utspelas ju i så underbar miljö.

Sen skulle jag försöka sova. Hade på lite radio i bakgrunden, för vissa nätter är jag för mörkrädd för tystnad. Och cd-funktionen har ju lagt av.
Så jag hade på Radio Rix, och fick nervfel, och blev ohemult arg och irriterad över det faktum att folk lyssnar frivilligt, timmar i sträck, på dylikt skräp.
Visst, nån stund här och där kan man väl stå ut med - de har ju några få ljusa stunder - men det där enerverande, själlösa skvalet timma ut och timma in... discocovers a la Cascada och Blue Lagoon... Bob Sinclair... reklam i parti och minut... man kan ju bli sjuk för mindre.

Så jag bytte till p3 efter ett tag.

Men somnade gjorde jag aldrig. Till slut gav jag upp försöken, och läste gamla dagböcker istället. Högst roande. Jag ägnade mig mest åt de från 2001 och 2002. Jag säger då det... som i ett annat liv, men ändå så välbekant.
Mer välbekant än vissa utdrag ur dagböcker från t.ex. 2004.

Hade som sagt radion på lite svagt i bakgrunden, eko-nyheterna flöt försiktigt in genom ena örat och ut genom det andra.
Tills de kom till nyheten som fick hela mig att rycka till. Det nästan svartnade för ögonen.

Heath Ledger avliden.

Ja hjälp, så tragiskt. Jag har fortfarande lite svårt att smälta det.
Kanske särskilt för att just när jag hörde det pålysas, mindes jag att jag föregående natt drömt att Robbie Williams dött (detta i sin tur förmodligen en följd av att jag glott på hans swingkonsert två kvällar i rad, och varit smyg(nåja)-kär, och tänkt vid tillfälle "vad sjukt det skulle vara om han dog"). Jag vet inte.
Skum känsla i alla fall. Otäck.

Men men. Tur man inte är anhörig.


För att återgå till självömkan, så har jag en extremt jobbig knölkänsla i vänstra delen av halsen. Det ömmar och skaver varje gång jag sväljer. Förut satt samma slags värk mer i vänsterörat, fast lite i halsen också.
Nu är det mest i halsen och lite i örat.
Vad är det?!
En slemboll som bildas?

Jag har ingen aning.

Plus att den här hostan gör mig helt färdig.
Men jag är glad att jag sluppit den fruktansvärda huvudvärken idag i alla fall.
Mitt mående igår var inte av denna världen.

Nu är det stackars mamma som ligger nere i vardagsrummet och feberfrossar.

Vi har tittat på "Pride & prejudice" ikväll, den är en perfekt blandning av fantastiskt mode, skönhet, allvar, romantik, sega tröga karlar och humor.


Apropå mamma så var hon väldigt rolig förut ikväll, när jag nästan nyss hade kommit hit. Hon låter nästan arg ibland, när hon berättar om nåt som hon tycker är knepigt. Höjer rösten och beter sig uppretat. Mycket roande. Såhär sa hon alltså:

"Pappa berättade om nån tant som gjorde kläder av fiskskinn, som var på teve igår. 'MEN FY VA ÄCKLIGT', sa jag. Liksom, 'aaa snygg väst av fisk, är det regnbåge eller?' JAMEN ELLER HUR! Vem vill ha byxor av röding?!"


Jag tyckte det var kul.


Oj oj, klockan tickar. Fröken slemboll ska skjutsa pappa till jobbet imorgon (idag).
Det betyder dags att sova.


PS. Jag lät Margo komma upp i sängen imorse, tänkte det kunde vara mysigt för na att skutta runt där och ha sig. Efter en stund satte hon sig och kissade på täcket.
Det var tacken, det!

Men jag älskar henne ändå. Hon är så go och kelig och mysig när jag ligger och är dålig, för då ligger hon uppi mig, alldeles nära ansiktet, uppe på min hjässa eller tryggt hopkurad på min mage, och sympativilar. Eller passar på att jäsa lite extra, kanske...
Väldigt mysigt i alla fall.
DS.

Kommentarer

Populära inlägg