endast sanna är vaken...

Nu ska ni få höra.

Mamma skickade in ett av sina briljanta blogginlägg, nämligen "I denna ljuva barndomstid..." till Sundsvalls Tidning, avdelning Läsarkrönikan, i måndags kväll.
Hon fick även skicka med ett foto och lite fakta om sig själv. På min inrådan skrev hon bl.a i faktat att hon är "gift med en härlig karl med guldtand".

"De publicerar ju ändå inte det", intalade jag henne.

Men se! Det gjorde de. Roligt, på min ära.

Hon ser även väldigt snygg ut på bilden vi valde.

Kruxet var bara att krönikan skulle vara på 3000 tecken, och efter allt vårt redigerande hamnade vi på ca 3500. Mamma ringde till ST och rådfrågade. Beskedet blev att de skulle försöka få plats med den ändå, annars skulle de höra av sig.

MEN. Det var inte rumba, som Tony Irving skulle sagt.
ST hade kapat av krönikan på det mest oproffsiga och tanklösa sätt, utan att höra av sig och fråga först. Jag menar, mor borde väl fått chansen att skriva om den i såna fall?

Nej då. Först ändrade de rubriken till en längre och lökigare, sen begick de konstnärlig våldtäkt genom att kapa bort hela slutklämmen, hela poängen, hela hopknytningen, hela... ja, ni fattar.

Så om ni har läst den i ST och funderat över vad poängen var; läs originalet på http://aggisen.blogspot.com/ istället.


Ja. Detta satt jag och mamma och surade över vid halv sju imorse. Jag vaknade av dörrsmällen när hon hade varit och hämtat tidningen.
Hade så ont i halsen och öronen så det var ingen idé att lägga sig igen, tänkte jag, och tog en kopp te och ett lavendelbad istället.

Men varmvattnet räckte inte ända fram, så badet blev ljummet.
I ren desperation hällde jag tekoppens innehåll över min lekamen.
Det värmde i ungefär tio till femton sekunder.
Jag gav upp och klev upp efter sisådär en halvtimme.

Somnade om mellan ca 8 och 11. Mycket skönt.

Fick skjuts hem, myste med Margo, gjorde mat åt oss båda, tände värmeljus, bäddade ner mig i soffan och såg "Beautiful girls". Det var gött, som man säger.
Har inte sett den filmen på år. Tycker om den.

Sen somnade jag i min feber och ömklighet (ja, för jag är ju sjuk och eländig, med den värsta halsvärk jag upplevt, och dödshosta) och sov i minst fyra timmar.

När jag vaknade kom jag på att jag inte ville vara själv hela kvällen, så ringde till Rikets sal och bad pappa hämta mig när han for hem från mötet.
Han ville nog inte heller vara själv (mamma har girls night in med Birgitta i Ånge).

Vi svängde in på City gross, och jag köpte de klassiska Sanna-är-sjuk-sakerna: blåbärssoppa, Djungelvrål och vitlök att ha på hårdbröd.
Festade loss med en burk Rocky road och en påse grillkrydda också. Den sistnämnda var till pappa.

Så ikväll har det varit äta, fika, kolla teve. Typ.
Parkinson var mysigt. Paul Anka var där nämligen.

Pappa la sig halv tio. Living on the edge, det är hans grej det.

Jag såg i min ensamhet framemot "The life aquatic with Steve Zissou" som fyran visade 22.15.
Hade kanske lite högt ställda förväntningar, med tanke på geniala "The Royal Tenenbaums".

Ack så besviken jag blev.

Filmen var visserligen en fröjd för ögat, rent scen- och färgmässigt, och lite smårolig nån gång sådär. Jag gillade den mörka snubben som satt och plinkade på sin gitarr och sjöng egentolkade Bowie-låtar.
Och så var ju Cate Blanchett, Owen Wilson och Bill Murray med.

Meneee... jag antar att jag är dum i huvudet, eller bara var på helt fel humör, för jag förstod inte vitsen med den alls.
Kollade inte ens färdigt på den, utan fick en attack av plötslig huslighet och började packa in saker i diskmaskinen och ha mig istället, när klockan slog midnatt.

Och nu sitter jag här.


Förresten så kan alla kommentera min blogg nu. Av nån anledning hade jag en spärr förut, så att bara folk med google-konton kunde kommentera. Vet inte varför, tror knappt jag fattade att jag hade så.
Men men. Nu är det bara att ösa på med kommentarer alltså.
Fire away.
Pinsamt värre att skriva så egentligen, för jag antar inget annat än att kommentarfältet kommer eka lika tomt som det [nästan] alltid gjort.

Men äsch. Det är bara en blogg. Alla vet att bloggar bara är fulla med skitsnack. För att parafrasera en replik ur en trevlig film.


Har köpt ny dagbok också. Manuell, alltså. Det blev en Nasse-fri. Med vita, linjerade blad.
Skönt som omväxling.



Uhm... tja, ska vi kalla det en natt nu då, som de gör i Staterna?
Klockan är ju faktiskt över två.
Inte för att jag har några direkta planer för söndagen. Ska väl mest försöka sova bort dagen och därmed också förkylningen.


Ja. Det får räcka såhär. Känner att jag tenderar att bli lite för personlig om jag fortsätter skriva. Och det är aldrig bra. Inte i detta forum.


A very good night, good night.

Kommentarer

Anonym sa…
jag älskar iaf din blogg, jag vill att du skriver varje dag!
Aggisen sa…
Ja du, gumman! Om man någon kväll har sådär lite halvtråkigt och känner sig allmänt lökig, så är ju receptet att läsa dina bloggar! Du får mig alltid på vaket och piggt humör och vad gäller ditt sätt att uttrycka dig, så är du närmast genial.

Vill man dessutom garva en bit, så bör man också läsa dem. Där kan jag varmt rekommendera "Blogstinens". Har redan läst den tre gånger. Sista gången visade jag den för Biggles i Ånge.

Jag ääälskar DIG och även dina blogs.
Pussar och kramar


Mama

Populära inlägg