Skönhet, länkar och boktips

Älskar den här bilden på vackra vackra Elsa Billgren och stilige Pontus De Wolfe, tagen av Anna Malmberg på de tu förstnämndas bröllopsfest:



Kärlek!


Japp...


Ligger för närvarande på min vilobädd och rå-plöjer en av de bästa böcker jag nånsin läst. ALLA borde läsa den! Tack Mireille för tips och utlåning! Den heter "Lessons from the fat-o-sphere - quit dieting and declare a truce with your body" och är skriven av Marianne Kirby och Kate Harding.

Jag trodde jag hade en rätt sund och balanserad inställning till kroppar, kroppsuppfattning, mat, moraliserande över mat, motion, hälsa, och dylikt.
Och det kanske jag hade. Allt beror ju på vad man jämför med; och jag jämför med ett par tämligen vikt- och smalhetsfixerade människor i min relativa närhet som är "mycket värre än mig".

MEN. Jag är ju precis lika hjärntvättad som alla andra, börjar jag inse nu.

Denna bok möblerar om fullständigt i skallen på mig och jag märker hur delar av min hjärna ropar ut små desperata, patetiska protester mot det jag läser.

Men ack så nyttigt det är att jag läser!

Gör det ni med! Det är en nödvändig investering i den mentala hälsan, och på vägen mot att tycka bättre om sig själv - in- såväl som utsida.
Även om man redan "accepterar" sig själv och sin lekamen.

Det är inte en skit-i-allt-ät-vad-du-vill-och-var-stolt-över-din-kropp-bok.
Inte rakt av så obalanserat i alla fall.
Det är mer en ät-vad-du-känner-att-din-kropp-vill-ha-och-mår-bra-av-å-motionera-för-att-det-är-KUL-och-förknippa-för-allt-i-världen-inte-hälsa-med-kroppsideal-smalhet-och-BMI!-bok.

Alla får sig en tankeställare. Även om var och en såklart själv blir salig på sin medicin (eller?) så är detta mycket nyttiga tankar och fakta att ta in.

Dessutom är den mycket underhållande och lättsamt skriven.




Och apropå det här ämnet. Vad är grejen med att inte kunna hålla med när nån säger att man är vacker/charmig/fin/snygg/göllig?! Jag har i alla fall alltid haft problem med det. Även de stunder då man verkligen känner sig sådan. På något sätt känns det förmätet eller skrytigt eller jobbigt självälskande att hålla med när nån ger en nåt slags komplimang. Eller hålla med och hålla med... att bara säga tack. Man vill gärna vifta bort det med en protest av typen "äääsch" eller "TYCKERU?!" också.

Men va?! Hur kan det på nåt sätt vara negativt att visa att man uppskattar hur man ser ut, de stunder då man själv gör det (för det går väl upp och ner hos de flesta förmodar jag...)?

Det är ju för bövelen inte ens egen förtjänst att man har ett sött ansikte eller whatever!

Man ska GIVETVIS inte bli skrytig och självfixerad och alltid tycka att man själv är snyggare än andra. Människor som håller på så är ju odrägliga att ha omkring sig. Suck. Man ska inte jämföra sig med andra överhuvudtaget.

Men ni fattar vad jag menar.



Ja, jag tänker i alla fall bli bättre på det. Så det så.

Nu: fortsätta läsa. Har man väl börjat är det svårt att motivera sig till annan syssla.

Avslutar med att bjuda på några av de bästa meningar jag läst hittills, i nämnda bok. Insup detta, kära läsare:

"The world is your oyster when you are no longer stressing about the size of your ass."

"You are not allowed to settle for someone who is not totally crazy about you and your naked body."

"It's hard to feel bad about your body when you are using it to do awesome things."


Peace & löv!