fredag, september 09, 2011

Our house

Hittade blogginlägg från februari 2008.
Det är ungefär ganska precis sånt här jag saknar nuförtiden, när blir fredag och man ska försöka uppodla myskänsla:


"Det är en mysig fredagstradition, detta att åka till Maland. Tredje fredagen i rad nu.
Såhär brukar det gå till:

Mamma plockar upp mig, t.ex. i mitt hem. Vi åker runt och uträttar lite ärenden medan vi lyssnar på Christer i p3.

När vi kommer hem fortsätter vi lyssna på Christer, sen byter vi till Winnerbäcks "Daugava", eller nånting med Afzelius eller Wiehe.

Mat tillagas, ljus tänds, pappa kommer hem och är på bra fredagshumör, vi äter och fredagsflummar och skrattar, jag tillbringar nån timme liggandes i soffan (detta brukar ske medan Winnerbäck sjunger liv i huset) och låter aktuella känslor komma ikapp mig.
Ibland gråter jag en tyst tår eller två (hopplöst att lyssna på "Vad är det som bekymrar Sara Wehn?" när man känner sig vemodig! den är alldeles för sorgsen och vacker för att man ska hålla sig oberörd... jag älskar den) , ibland somnar jag. Ibland ligger jag bara och stirrar.
Terapeutiskt, hursomhelst.

Så småningom är det dags för På spåret, följt av Robins, och sen lite surfande, alternativt nån bra film.

Och oftast sitter jag här och nattsuddar. Som ni märker.

Jag tycker om det.

Snart är det ju slut på besöken i Maland. I mitt älskade barndomshus.
Men jag vill helst inte tänka så mycket på det."




Men men. Ikväll ska jag ju till Joel och Febe!

Inga kommentarer: