Present in the present

Jag lever alldeles för mycket i tankar om tider som flytt.
Längtar tillbaka till en trygghet/människa/era, och strävar ständigt efter att ändra mitt liv så att jag kan få känslan av den igen.

Men kruxet är ju just det. Att känslan nästan alltid kommer efteråt, när man tänker tillbaka och nostalgifierar; ytterst sällan när man är är mitt uppi nåt (möjligen när ett stänk av drömlivskänsla når en).


Således har jag ett nytt mål:
Sluta att ständigt fantisera om flydda tider + i huvudet planera framtiden så att livet på nåt inbilskt orealistiskt sätt ska bli "som det kändes då eller då".
Bli bättre på att glädjas åt det som är NU, och tänka att det som framtiden för med sig förmodligen inte kommer kännas exakt likadant som trygga nostalgiförknippade företeelser, utan mycket bättre.

(En dag kommer jag ju trots allt tänka tillbaka på den här tidsperioden och inbilla mig att det var då livet var som bäst...)


Lite som Cher säger i fina nittiotalsfilmen Mermaids:


"Death is dwelling on the past
or staying in one place too long"







Ja, det var det.