Om jag får nåt att säga till om

I eftermiddag drömde jag att jag pga. ett tidsglapp i ett speciellt hus, träffade mig själv som tvååring. Det var en bisarr känsla att bevittna hur andra människor lekte med barnversionen av mig själv.

Vet fortfarande inte om det var en mardröm eller ej. Det kanske borde varit. Men det känns inte så.

När jag vaknade kom Linda. Hon, kakan och jag hade en trevlig kväll, med lax, mysfilmen "Augustilunch i Rom", choklad, jordnötter och bubbelvatten.

Sen hade jag en nostalgisk stund i köket, med Springsteen, Young, sommarminnen och bilkörarlängtan.

Aftonen avslutades med att jag och kakan drack te, förundrades över hur fina våra prästkragar är ännu, och spelade Gin Rummy.
Det gick att genomföra med bara två medverkande... men det var inte riktigt samma sak.