måndag, augusti 11, 2008

Måndagkväll och skrivhumör

Alltså. Vilken bra helg jag har haft!

Speciellt lördag-söndag.

Men fredagen var också trevlig, även om den började skakigt, med äckelpäckel-migrän-sjukkänsla och vidrig huvudvärk.
Jag proppade i mig Treo (och senare Eeze), och mat på Frasses, och härdade.
Det kändes bättre när jag ätit, och just skulle börja jobba. Så småningom släppte all värk.

Jobbade 13-19. Anna stannade kvar till ca 17, vi satt och flummade och skrattade vid ett av fikborden.

Sen dök Niklas.F upp och bytte av henne.
Han hade jobbat i Härnösand i veckan, och nu var han i stan för att hämta hyrbil och umgås.

Så vi satt och hängde nån timma, sen dök även AnnaKarin upp.
Vi fortsatte hänga, tills jag började stänga (ha ha).

Sen märkte vi att det hade slutat regna, så vi åkte och spelade minigolf i stan. Vi var de enda golfarna där, men det gjorde ju inget.
Jag gick en bra runda om jag ska jämföra med mig själv, men om man jämför med andra var den nog ganska lam.
Fast jag kom ju tvåa i fredagens gäng i alla fall.

Sedan vankades det kvällsfika hos mamma och pappa. Väldigt trevligt, mysigt, roligt och lagomt.

Vid halv ett började det bli dags att tänka på refrängen, som medelålders-svensson så gärna uttrycker det. Jag skulle ju börja jobba kl 7 nästa morgon.

Men väl ute på parkeringen, visade det sig att Niklas skulle köra ensam från Sundsvall till Göteborg, utan en enda cd-skiva. Det fick inte hända, så han hakade på mig och AnnaKarin hem till mig för att botanisera lite i musikhyllan.
Vi lyssnade igenom några gamla goda Hellströmlåtar innan våra vägar skildes.

AnnaKarin sov över hos mig.
Det är liksom sällan roligt att sova ensam, nuförtiden. Man blir kinkig med åren.

Lördagen var jobb 7-16, jag var förvånansvärt pigg. Men det blev stressigt i slutet, och jag missade början av mötet.
Snäll-mamma hämtade mig dock på jobbet, så det gick ju relativt fort ändå.

Efter mötet skulle det vara grillning och campering i AnnaKarins familjs stuga i Västansjö. Men det var så många som inte kunde, så vi struntade i det.
Eller, vi gjorde en helt vanlig sleepover däruppe, vi två. Och det blev grillning till slut ändå, helt oplanerat och härligt.

Vi anlände vid halv åtta nån gång. Tog fram en fläskfilé ur frysen, lade den på upptining i vatten, och packade upp potätgratängen och de andra grejorna som vi inhandlat på Willys.

Vi åkte iväg till en tjärn och tog ett väldigt kallt, men - när man tänker på det i efterhand - väldigt uppfriskande dopp.
Blev dock inte speciellt gamla där; åkte tillbaka innan myggorna hade gett sig på vår lekamen alltför mycket.

Vi begav oss till den uppvärmda bastun, där jag sakta men säkert kände tår, fötter och näsa tina upp på ett mycket behagligt vis.
Varvade med lagom svala duschar, inklusive hårtvätt.

Avslutade denna session med att sätta mig ute på en liten bro till en liten gäststuga, njuta av kvällstemperaturen och beskåda den vackra sommarkvällshimlen ovanför de otroliga, gröna ängarna.

Sedemera blev det dags att göra i ordning maten. Vi inledde det hela med en hutt Nyköping, den värmde gott i kistan, och smakade lagom mycket lakrits.

Vi adderade lite extra vitlök och ost i potätgratängen, och lät ugnen ta hand om resten.
Fläskfilén marinerades snabbt men effektivt i grillolja, och grillades på hi-techgrillen ute på gården.
En flaska Sunrise Merlot öppnades och började avnjutas (det var väääldigt längesen jag njöt av rödvinssmak), och vi dukade upp vår festmåltid ute på altanen, med massor av värmeljus och dylikt som enda belysning.
Kings of convenience spelade och sjöng mycket, mycket behagligt i bakgrunden, och aldrig har väl mat smakat så gott som den gjorde denna afton.

Vi tryckte i oss varsin Turkisk peppar-glass och lite popcorn till efterrätt.

Vid halv ett sade vi tack och godnatt till denna dag, och somnade utan att ställa väckarklockorna (otroligt).

Nästa morgon vaknade jag vid 06-tiden, med den inbyggda jobb-stressen. Det var skönt att kunna somna om i lugn och ro.

Vaknade 10.40 utan minsta lilla antydan till spänningshuvudvärk. Det var längesen, och underbart.
Gick på dass, återvände till sängen, "lägger mig och läser en stund", tänkte jag. Och somnade.

Vi vaknade 11.20 av att AnnaKarins telefon ringde, och kände sen att det var en lagom tid att stiga upp.

Åt frukost på altanen, konstaterade att solen verkade hyfsat stabil. Så istället för att ta en promenad i det närliggande naturreservatet, packade vi i ordning böcker, kuddar, handdukar och filtar, och begav oss ut på sjön med familjens eka.

När vi befann oss ungefär på mitten av vattnet, lade vi ner år-verksamheten, placerade oss i ryggläge på varsin bänk, och läste varsin bok. Livet kändes fridfullt, och även om solen gärna hade fått skina och värma en aning mer, fanns inget egentligt att klaga på.

Det gick säkert en halvtimme utan att nån av oss knystade minsta lilla ljud.

Sen gallskrek Sanna Mattsson rätt ut. En vettskrämd AnnaKarin fattade ingenting, tills undertecknad pekade på fulspindeln med vitkroppen som tittade fram på ena båtkanten, ungefär där jag hade fötterna.

Vi (AnnaKarin alltså) lyckades få bort den ganska snart, vill jag minnas, men det tog inte lång stund innan en vanlig svart rackare också visade sitt tryne. Jag skrek igen. Den försvann.
Vilken lättnad det var att se dem flyta iväg över vattnet med hopkorvade ben!

Men ack, bara sekunder efter detta dök en tredje upp på båten. Också den med vit äcklig kropp.

Nu kände jag att det var en konspiration på gång. Dessa spindlar skulle på mig till vilket pris som helst. Paniken kom krypande, jag slängde mig skakande upp på benen, halvt om halvt över AnnaKarin, gallskrek och grinade som ett barn medan jag krampaktigt höll henne i knäet (?).

När hon lyckats fått bort den, kändes det som en god idé att åka iland på andra sidan sjön, där en pytteliten strand fanns. Vi ville bada.

Väl där bestämde vi oss för att det var för kallt. Så vi tog en tur in i vassen och kikade lite, istället.

På väg tillbaka ut till mitten av sjön, började jag slappna av och känna mig som mig själv igen. Vi skulle återuppta vår avslappning och bokläsning en stund till, tänkte vi.

Jag hade preciiis lagt mig på min bänk och lyckats andas ut, när jag vände blicken mot båtkanten som var närmast mig.
Vad såg jag då?

Den största, fulaste äckelspindeln med den vidrigaste vitkroppen av dem alla.
Han kom mitt i mitt blickfång, så jag skrek: "AAAARRRGGGHH, JAG HAR ÖGONKONTAKT MED 'AN!!!", och flög upp igen.

Det dök upp en eller två till, innan AnnaKarin hittade deras gömställe; en plåtflärp på utsidan båten.
Nu kände även hon sig lite skrajsen och spänd.

Jag började ro mot land.

När det var kanske 50 meter kvar, såg jag hur AnnaKarin fäste blicken på min högra arm, tog min ena toffel, och drämde till. Det visade sig i efterhand att det var en geting som hade placerat sig där, men jag tänkte reflexmässigt "SPINDEL!", skrek så att det ekade över hela sjön, och tappade högra åran.

Ställde mig raklång i båten, slet av mig linne och mysbrallor, och sa hjältemodigt: "Jag hoppar i och hämtar den AnnaKarin, jag hoppar i!".
I själva verket var jag ganska lättad över att komma ifrån "djävulsbåten"...

Företog mig ett extremt ograciöst hopp rätt ner i vattnet, som en klumpig hund ungefär, och simmade ikapp åran med ljusets hastighet.

Simmade tillbaka, langade den till AnnaKarin, och fortsatte simma hela vägen in. Vägrade att närma mig vitkropparna igen.

Upptäckte att det var rätt skönt i vattnet ändå, så det slutade med att AnnaKarin kom ut och gjorde mig sällskap.

Vi kände oss uppfriskade när vi återvände till stugan. Och jag kände att hjärtklappningen fortfarande satt i, och att nerverna var klena.

Tröstade mig med kalla Chorizo-korvar, Ballerinakex och AK's nykokta rabarberkräm.

Vi somnade en stund framför "About a boy", sen började vi så smått att packa oss hemöver.


Men FY vilken skön helg, såhär i efterhand (och även mittihand, eller vad man säger) !


Nu orkar jag inte skriva nåt mer.

1 kommentar:

AnnaKarin sa...

Hahaha. "Så vi tog en tur in i vassen och kikade lite, istället." Jorå, vi kan den där konsten med att underhålla oss vi! Ja-aaa. :)