söndag, augusti 03, 2008

färgerna man bara ser på bio...

Men hej.

Jag sitter hos mor och laddar inför aftonens spelning med Lars Fläta, som Ella av nån anledning envisas med att kalla honom.

Winnerbäck alltså.

Det var rätt kul förra veckan, när vi skulle lyssna på honom i bilen.

Ella: "Nu schka vi lyschna på Lars Fläta."
Jag: "Ja... vad tror du, skulle jag kanske ta och gifta mig med honom, nu när jag har en fläta i luggen och allt? Så kunde jag heta Sanna Fläta."
Ella: "Hehe, jaa. Schå heter ni Lars och Schanna Fläta... fascht du kan ju inte hoppa in i jadion!"
Jag: "Nej... men han finns ju på riktigt. Så jag skulle ju kunna träffa honom."
Ella: "FINNSCH HAN DE?!"

Jao.

Annars då. Nåt spännande att berätta?
Njä.

Jag och AnnaKarin hade pizza- och tevekväll igår. Några roliga citat kläcktes.

Vi kollade på "Vanity Fair", med bl.a. en av AnnaKarins favoritpuddingskådisar, Jonathan Rhys-Meyers. Men han spelade en oduglig yngling.

Jag: "Han är en riktig sprätt, den där."
AK: "Jo, han brukar vara det, Jonathan."
Jag: "Ja, men du vet vad man säger. I de största sprättarna simmar de lurigaste småpojkarna."

Eeh.


Sen peppade vi oss själva inför denna afton, med att kolla på Winnerbäcks spelning från Linköping 2003. Den var bra, förresten. Har aldrig sett den i sin helhet förr, fastän jag haft dvdn i säkert två år (?).

Och motvilligt erkänner jag att Lisa Ekdahl gjorde ett ganska lagomt och angenämt gästspel, fastän jag inte tål na, och är ganska övertygad om att hon inte har alla hästar i stallet. Men "Tvivel" blev liksom lite extra bra med hennes stämma.


Hursomhelst, under konserten filmades publiken väldigt mycket.
Och typ alla såg så otrooligt svennebanan-iga, lökiga, ostajliga och tråkiga ut.
Så mot konsertens slut utspelades följande konversation:

Jag: "Alltså Linköpingsborna är då ena fula stackars satar, det kan man ju konstatera."
AK: "Jaa, kolla tjejen där, är det en tjej eller en kille?"
Jag: "En kille."

Det var det om detta.

Nu ska jag ta en dusch, tror jag å det bestämdaste.


Vad synd att vädret är mulet och kallt av sig. Men jag vill tro att när herr Fläta drar igång "Solen i ögonen", så spricker molnen upp. Jojomen.





PS. Snälla Lasse, spela "Min älskling har ett hjärta av snö", bara för att det är Sundsvall och allt! Även om den inte ingår i låtlistan annars. DS.

Inga kommentarer: