kom hem nu
Haha. Jag måste bara tipsa om Big Comedy som gick på svt förut ikväll.
Hoppas det går i repris, annars kan man väl kolla via webben.
Som vanligt när det handlar om ståuppkomedi var ju inte allting roligt. En del var bara pinsamt.
Men detta program var faktiskt ovanligt kul. Tyckte jag i alla fall.
Alldeles särskilt sista akten, André Wickström.
Jag har inte varit så impregnerad av denne bondefredrik-liknande finne med slickat hår tidigare, men han var så grymt rolig!
Det går inte att återge, så jag ska inte försöka.
Men överlag är det ju kul med såna som bryter på finska, och ändå behärskar andra dialekter grymt bra (fördom fördom, jag vet). Han pratade danska. Och sa roliga saker. Jag dog av rolighet.
I övrigt har dagen varit lite bra, lite dålig. Mest bra.
Jag skrev ett tal som jag framförde ikväll, med mamma som motpart. Det handlade om hur vi kommit fram till 1914 och allt det där.
Hade ingen direkt prestationsångest - det var därför jag väntade till sista timmarna innan jag skrev det (och för att jag hade glömt bort det medan tider var, igår...).
Dels skulle jag ju vara i sal 2, och dels hade jag angivet källmaterial att arbeta med.
Men när jag slog upp resoneraboken kom kallsvetten krypandes. Det var årsveckor och hedningarnas tider och det ena med det tredje. Sånt där som jag aldrig varit bra på.
Därför var det väl bra att jag fick skriva talet, och inpränta i min hjärna hur räkningsprocessen går till...
Hursomhelst, jag och mor tränade talet, det drog över med en halv minut.
Men men. Kör i vind som det står i koranen, tänkte vi, och for iväg.
Jag hade (har) pms och har varit gråtfärdig sen igår, kan tilläggas.
När vi anlände, kom Mats och frågade snällt om jag kunde vara i stora salen istället, pga. vakans. Jag sa ja, sen gick jag in i städskrubben och grinade.
Men vi tränade en gång till, och fick en halv minut tillgodo denna gång.
Sen bad jag ett okänt antal gånger, och så var det bara att hålla i hatten.
Som tur var blev det lite livat och halabaloo strax innan vårt framförande. Mats kallade broder Escobar för broder Mücke, och det ena med det tredje. Lite spänning släppte.
Så när det väl var vår tur, kände jag mig ganska jättelugn där uppe, och fick fram all info jag ville få fram, och vi sjabblade inte bort oss, och vi drog inte över tiden, och det kändes bara superbra efteråt.
Jag visste vem jag hade att tacka.
Oj oj oj vilken lång utläggning det blev, bara om ett tal.
Men det var typ min dag, det.
Plus lite lek och pusselläggande med Ellskling, som också sover över i Maland. Hon är så söt och rolig ibland när hon pratar, så man måste låtsas att man skrattar åt nåt annat för att hon inte ska ta anstöt.
Jaja. Nu är det godnatt för längesen.
Margo hade inte bajsat nåt i lägenheten förresten. Hon verkar bättre nu. Det är ju bra, aight?
Hoppas det går i repris, annars kan man väl kolla via webben.
Som vanligt när det handlar om ståuppkomedi var ju inte allting roligt. En del var bara pinsamt.
Men detta program var faktiskt ovanligt kul. Tyckte jag i alla fall.
Alldeles särskilt sista akten, André Wickström.
Jag har inte varit så impregnerad av denne bondefredrik-liknande finne med slickat hår tidigare, men han var så grymt rolig!
Det går inte att återge, så jag ska inte försöka.
Men överlag är det ju kul med såna som bryter på finska, och ändå behärskar andra dialekter grymt bra (fördom fördom, jag vet). Han pratade danska. Och sa roliga saker. Jag dog av rolighet.
I övrigt har dagen varit lite bra, lite dålig. Mest bra.
Jag skrev ett tal som jag framförde ikväll, med mamma som motpart. Det handlade om hur vi kommit fram till 1914 och allt det där.
Hade ingen direkt prestationsångest - det var därför jag väntade till sista timmarna innan jag skrev det (och för att jag hade glömt bort det medan tider var, igår...).
Dels skulle jag ju vara i sal 2, och dels hade jag angivet källmaterial att arbeta med.
Men när jag slog upp resoneraboken kom kallsvetten krypandes. Det var årsveckor och hedningarnas tider och det ena med det tredje. Sånt där som jag aldrig varit bra på.
Därför var det väl bra att jag fick skriva talet, och inpränta i min hjärna hur räkningsprocessen går till...
Hursomhelst, jag och mor tränade talet, det drog över med en halv minut.
Men men. Kör i vind som det står i koranen, tänkte vi, och for iväg.
Jag hade (har) pms och har varit gråtfärdig sen igår, kan tilläggas.
När vi anlände, kom Mats och frågade snällt om jag kunde vara i stora salen istället, pga. vakans. Jag sa ja, sen gick jag in i städskrubben och grinade.
Men vi tränade en gång till, och fick en halv minut tillgodo denna gång.
Sen bad jag ett okänt antal gånger, och så var det bara att hålla i hatten.
Som tur var blev det lite livat och halabaloo strax innan vårt framförande. Mats kallade broder Escobar för broder Mücke, och det ena med det tredje. Lite spänning släppte.
Så när det väl var vår tur, kände jag mig ganska jättelugn där uppe, och fick fram all info jag ville få fram, och vi sjabblade inte bort oss, och vi drog inte över tiden, och det kändes bara superbra efteråt.
Jag visste vem jag hade att tacka.
Oj oj oj vilken lång utläggning det blev, bara om ett tal.
Men det var typ min dag, det.
Plus lite lek och pusselläggande med Ellskling, som också sover över i Maland. Hon är så söt och rolig ibland när hon pratar, så man måste låtsas att man skrattar åt nåt annat för att hon inte ska ta anstöt.
Jaja. Nu är det godnatt för längesen.
Margo hade inte bajsat nåt i lägenheten förresten. Hon verkar bättre nu. Det är ju bra, aight?
Kommentarer