ordflätan och den dolda avocadon
Halli hallå,
har just sett Kvarteret Skatans liveshow. Den tog sig mot slutet.
Bäst var Bag in box, gubben med riskakan Willy, och Johan Glans i parmiddan.
Jag älskar Johan Glans. Han är för söt. Och charmig. Och kul. Aaaaw. Påminner om nån jag känner...
Å andra sidan älskar jag Shrek också. Blev lite nykär i'n igår, när jag och Madeleine såg Shrek 3. Han har så härlig dialekt. Och så är han så snäll och karlig, liksom.
Jo, jag är i Maland, förstås. Tog med mig en hallontårta från jobbet och brassade hit.
Från och med första september är jag uppsagd, fick jag veta ikväll. Tomas sa inget när jag frågade om kommande jobb, utan jag fick veta läget först när Elisabeth kom viftandes med ett uppsägningsbrev, och mumlade nånting.
Men alltså, vi ska skriva ett nytt avtal på måndag. Jag ska bli behovsanställd.
Men ändå. Han hade väl kunnat säga nåt när jag frågade.
Ja, ja.
Här kommer det där Viveca Lärn-citatet i alla fall. Det är en snutt ur en av hennes krönikor.
"I trean fick vi Tjocka Läppen till fröken och hennes rygg var rak som en pekpinne.
När hon var som roligast fick vi gå till Apslätten och ha uteteckning.
Det fanns inte många apor kvar i träden på femtiotalet, men det var roligt ändå. Vi fick prata när vi hade teckning, det fick vi inte inne. Och all den där luften gjorde att jag plötsligt berättade för häpna klasskamrater att jag hade en levande gris hemma. Den hette Bertil.
Även Tjocka Läppen blev förvånad. Varje lördag på roliga timmen fick jag berätta vad min gris hade gjort under veckan.
Alla tyckte det var mycket intressant och Ingemar glömde att bolla med sin tandställning.
et gjorde han annars för att hans föräldrar var så unga, sa Tjocka Läppen en gång när Ingemar var sjuk.
[...]
I trean blev jag kär i Bengt Skoog som hade rutig jacka och snobbvåg. En gång på skolgården berättade han för mig att rymdhunden dött.
Det tolkade jag som en invit så jag bjöd hem honom och hans bästis Bosse som gick i hjälpklass och min bästis på saft och bullar.
Till mina föräldrar sa jag att han hette Andersson, för hade jag sagt Skoog hade de spårat hans mamma direkt.
Mina föräldrar vägrade gå hemifrån mer än en tur runt kvarteret. De var mycket förtjusta."
Ha ha. Åh vad söt hon är.
Hmm, nåt mer jag skulle berätta? Tror inte det.
Drömde inatt att jag drömde mardröm om japansk medelålders kvinna som hette Avocado... men det tar vi en annan gång.
Puss puss.
har just sett Kvarteret Skatans liveshow. Den tog sig mot slutet.
Bäst var Bag in box, gubben med riskakan Willy, och Johan Glans i parmiddan.
Jag älskar Johan Glans. Han är för söt. Och charmig. Och kul. Aaaaw. Påminner om nån jag känner...
Å andra sidan älskar jag Shrek också. Blev lite nykär i'n igår, när jag och Madeleine såg Shrek 3. Han har så härlig dialekt. Och så är han så snäll och karlig, liksom.
Jo, jag är i Maland, förstås. Tog med mig en hallontårta från jobbet och brassade hit.
Från och med första september är jag uppsagd, fick jag veta ikväll. Tomas sa inget när jag frågade om kommande jobb, utan jag fick veta läget först när Elisabeth kom viftandes med ett uppsägningsbrev, och mumlade nånting.
Men alltså, vi ska skriva ett nytt avtal på måndag. Jag ska bli behovsanställd.
Men ändå. Han hade väl kunnat säga nåt när jag frågade.
Ja, ja.
Här kommer det där Viveca Lärn-citatet i alla fall. Det är en snutt ur en av hennes krönikor.
"I trean fick vi Tjocka Läppen till fröken och hennes rygg var rak som en pekpinne.
När hon var som roligast fick vi gå till Apslätten och ha uteteckning.
Det fanns inte många apor kvar i träden på femtiotalet, men det var roligt ändå. Vi fick prata när vi hade teckning, det fick vi inte inne. Och all den där luften gjorde att jag plötsligt berättade för häpna klasskamrater att jag hade en levande gris hemma. Den hette Bertil.
Även Tjocka Läppen blev förvånad. Varje lördag på roliga timmen fick jag berätta vad min gris hade gjort under veckan.
Alla tyckte det var mycket intressant och Ingemar glömde att bolla med sin tandställning.
et gjorde han annars för att hans föräldrar var så unga, sa Tjocka Läppen en gång när Ingemar var sjuk.
[...]
I trean blev jag kär i Bengt Skoog som hade rutig jacka och snobbvåg. En gång på skolgården berättade han för mig att rymdhunden dött.
Det tolkade jag som en invit så jag bjöd hem honom och hans bästis Bosse som gick i hjälpklass och min bästis på saft och bullar.
Till mina föräldrar sa jag att han hette Andersson, för hade jag sagt Skoog hade de spårat hans mamma direkt.
Mina föräldrar vägrade gå hemifrån mer än en tur runt kvarteret. De var mycket förtjusta."
Ha ha. Åh vad söt hon är.
Hmm, nåt mer jag skulle berätta? Tror inte det.
Drömde inatt att jag drömde mardröm om japansk medelålders kvinna som hette Avocado... men det tar vi en annan gång.
Puss puss.
Kommentarer