jag kommer springandes med ett brinnande hjärta

Den ultimata känslan är en blandning av Skönheten och Odjuret och Garden State.
Jag får den mest på hösten. Jag älskar höstrusk. Brandgula, fladdrande löv mot grå himmel. Några kala grenar.
Blöt asfalt delvis täckt av löv i gult, orange, grönt och rött.

Då känner jag livet i mig.


I fredags kollade jag på Musikbyrån Da Capo. De visade den där magiska Anthony and the Johnsons-konserten.
Jag blev full i grin, men det kom liksom inga tårar.

Men sen, när jag kollade inspelat Idol från torsdan, och Amanda sjöng Melanie Safkas "Look what they've done to my song" (sa jag inte ända från hennes första audition att hon lät som Melanie? jo det gjorde jag, ska ni veta) - DÅ bölade jag minsann.

Det var ungefär som när jag och mamma såg den där "Fine things". Grinfilmen med massa cancer och söta barn.
När började jag gråta?
I slutscenen, när lillflickan fick en hundvalp.

Hi hi.


Igår var det middag hos Yvonne, Kent och Michaela. Det var jag och mina föräldrar som var bjudna. Oh vilken härlig och trevlig afton. Verkligen mysigt. De är så söta.

Jag och Micha fortsatte myset idag, med lite tjänst och mycket surr. Och kaffe. Och VT-genomgång.

Sen var det möte, och jag hade ont överallt.

Det är så hemskt när all kraft rinner ur en totalt, så man inte ens orkar hålla i sitt vakttorn (som är en tidning, ingen tornliknande byggnad, för er som undrar), och måste sitta framåtböjd med pannan vilandes mot framförvarande stolsrygg, och mamma får sitta och småmassera ryggen som när man var ett litet barn.

Men vad har nöden för lag?

Efter mötet frågade jag om jag fick åka och hälsa på ma och pa i Maland. Det fick jag.
Men först for jag hem, bytte om, myste, såg Videokväll hos Luuk och packade en liten trunk.

Och här är jag nu.

Imorgon ska jag och mamma till Ikea en sväng. Jag ska bl.a. köpa en lååång gardinstång. Äntligen dags för höstgardinerna!!
Eller bl.a. och bl.a. Jag har 67 kr på kontot. Det blir nog bara en stång för min del.
Kanske har jag råd med en korv om jag har tur.
Annars höpp ja i älva...


Kollar ni på Mia och Klara förresten? Hahhahahah. Det borde ni.
Förutom Tabita, som alltid är klockren, är Viveka bäst. Svärmodern från helvetet (det finns ju inget helvete på riktigt, men ändå).
Åh vad jag skrattade nu sist, när hon satte sig vid pianot på Grand Hotel och sjöng den där "Chanson D'amoooour, rataratara" för sin son och svärdotter.
Och förra veckan, när hon skulle ut och klubba, och stod i kö bakom en kille som var rufsig i håret.
"Hallå där young man, vilken tjusig pälsmössa du har. Var får man tag på såna nuförtiden?"


Ooh, I day.


Just ja. Jag är arbetslös nu, typ.
Fast måste väl skriva på det där sabla behovsavtalet på Micks, i väntan på besked från City café, och kanske även nåt annat ställe.

Nåja. Vi får se.

Tror jag ska skaffa katt också. Känner mig redo nu.
Har första tjing på en av Michaelas småbebisar. En liten svart tjej på 11 dar, med liksom ett vitt penseldrag över ena ögat.


Spännande tider.



Nä nu har jag bloggat tillräckligt för en hel vecka, känns det som.
Turligt nog, för det lär ju ta ett tag innan nästa gång.
Eller jag vet inte.





Ja. That's all, folks!