I've caught you a delicious bass
Fyran visade just "Napoleon Dynamite". Det var några år sen jag såg den, så det var en glädjens stund för mig idag.
Det är en bitvis sjukt, hysteriskt rolig film. Det bästa är Napoleons uppsyn och kroppsspråk (som påminner en hel del om mr T's). Jag älskar speciellt när han springer iväg nånstans eller dricker ur en flaska.
Ja hej och hå.
Jag kan också meddela att i fredags morse gick sista trubadurväckningen med The ultimate morning experience nånsin av stapeln i Morgonpasset.
So much för min högsta modernt-nonsens-önskan.
Det kändes sorgligt. Vad kan möjligen fylla Gustavs och Christoffers tomrum på fredagmornarna?
Nåja.
Jag har inte direkt nånting att berätta, egentligen. Det har inte hänt så mycket.
Vintern här är snöig, gnistrande och vacker, vilket jag verkligen uppskattar.
Men många minusgrader plus min åkomma bildar en dålig kombination. Igår kändes det som om jag hade skelettcancer, och till slut åkte jag gråtandes hem (till m och p) tidigare från mötet, för att lägga mig i ett bad, och sedan under filtar.
Så kan det ju vara i livet. Men det är inget kul när man tappar kontrollen över värken, och den liksom tar över. Vad det än handlar om för värk.
Och det var det om detta.
Förra lördagen var jag på ett synnerligen trevligt, lagomt, mysigt och kul bröllop. Lisette och Magnus var snygga, söta och vackra på samma gång.
Jag kände mig mest som en panelhöna, men fick i alla fall höra att jag var speciell, stilig och vääldigt duktig på att bugga (jo, man kom ju så att säga igång med dansandet litegrann sådär efter ett tag).
I och för sig var han som sa det i ett sådant tillstånd att han nog skulle bli imponerad av en lyktstolpes utseende och dans-skills, men ändå. Komplimanger får man ju inte alltför ofta, så jag tackade och tog emot.
Vid ett tillfälle, när jag och Anna satt på varsin stol och kollade på andra som svängde sina lurviga, rättade jag till mina korvade strumpbyxor och sa: "Jag har två par strumpbyxor på mig."
Anna grävde lite diskret i sin bh, drog upp en liten sedelbunt och kontrade: "Jag har två tjugor på mig!"
Det var kul, tycker jag.
Ett annat citat jag tänkte bjuda på, kommer ifrån AnnaKarin. Hon var hos mig en kväll denna vecka, för middagsätning och filmtittning. Vi pratade om nån "Gubben Noak"-sång, och efter ett tag konstaterade hon: "Nu ska man ju inte vanhelga arken och Noa och det där, Sam och Jet och... vad hette an?"
Hon menade Sem, Ham och Jafet, alltså.
Roligt minsann.
Jag tyckte jag hade laddat för en blogg. Men det kom inte så mycket som jag hade hoppats.
Bättre läsning nästa gång.
Det är en bitvis sjukt, hysteriskt rolig film. Det bästa är Napoleons uppsyn och kroppsspråk (som påminner en hel del om mr T's). Jag älskar speciellt när han springer iväg nånstans eller dricker ur en flaska.
Ja hej och hå.
Jag kan också meddela att i fredags morse gick sista trubadurväckningen med The ultimate morning experience nånsin av stapeln i Morgonpasset.
So much för min högsta modernt-nonsens-önskan.
Det kändes sorgligt. Vad kan möjligen fylla Gustavs och Christoffers tomrum på fredagmornarna?
Nåja.
Jag har inte direkt nånting att berätta, egentligen. Det har inte hänt så mycket.
Vintern här är snöig, gnistrande och vacker, vilket jag verkligen uppskattar.
Men många minusgrader plus min åkomma bildar en dålig kombination. Igår kändes det som om jag hade skelettcancer, och till slut åkte jag gråtandes hem (till m och p) tidigare från mötet, för att lägga mig i ett bad, och sedan under filtar.
Så kan det ju vara i livet. Men det är inget kul när man tappar kontrollen över värken, och den liksom tar över. Vad det än handlar om för värk.
Och det var det om detta.
Förra lördagen var jag på ett synnerligen trevligt, lagomt, mysigt och kul bröllop. Lisette och Magnus var snygga, söta och vackra på samma gång.
Jag kände mig mest som en panelhöna, men fick i alla fall höra att jag var speciell, stilig och vääldigt duktig på att bugga (jo, man kom ju så att säga igång med dansandet litegrann sådär efter ett tag).
I och för sig var han som sa det i ett sådant tillstånd att han nog skulle bli imponerad av en lyktstolpes utseende och dans-skills, men ändå. Komplimanger får man ju inte alltför ofta, så jag tackade och tog emot.
Vid ett tillfälle, när jag och Anna satt på varsin stol och kollade på andra som svängde sina lurviga, rättade jag till mina korvade strumpbyxor och sa: "Jag har två par strumpbyxor på mig."
Anna grävde lite diskret i sin bh, drog upp en liten sedelbunt och kontrade: "Jag har två tjugor på mig!"
Det var kul, tycker jag.
Ett annat citat jag tänkte bjuda på, kommer ifrån AnnaKarin. Hon var hos mig en kväll denna vecka, för middagsätning och filmtittning. Vi pratade om nån "Gubben Noak"-sång, och efter ett tag konstaterade hon: "Nu ska man ju inte vanhelga arken och Noa och det där, Sam och Jet och... vad hette an?"
Hon menade Sem, Ham och Jafet, alltså.
Roligt minsann.
Jag tyckte jag hade laddat för en blogg. Men det kom inte så mycket som jag hade hoppats.
Bättre läsning nästa gång.
Kommentarer