hej jag har mensvärk
Gosse vad datorn harvar.
Har suttit i trehundra år nu, utan att fått nåt egentligt uträttat.
Så nu är det blogging time en liten stund, sen är det sova-time.
Får göra resten på kultan imorgon, måste ändå in till stan efter jobbet och plocka ut lite sparade slantar att ha till levebröd.
Ikväll tänkte jag mest bjuda på några småroliga citat.
Börjar med det som en andedräktsdoktor kläckte ur sig i "Erik & Mackan - hela och rena" förut. Doktorn hette Luke, och talade svenska med ganska stark engelsk brytning.
De pratade naturligt nog om andedräkter, och pojkarna skulle mäta hur illa de luktade i munnen, och sen försöka bota detta.
Följande repliker utbyttes:
Erik: "Om jag säger att Mackan är obotlig, vad säger du då?"
Luke: "Ja då har han inte sett min apparat."
Min far har även varit rolig. Idag igen. Vi var på väg ifrån Ingemaries öppet hus-tillställning som ägde rum hos Frenells. Jag skulle följa med mamopap hem hit, till Maland, men vi skulle stanna hemma hos mig för att packa ihop diverse essentialer.
Pappa följde med upp i lägenheten för att träffa Margo.
Han kelade och grejade med na, men upptäckte snart att hon fiser ganska så frekvent. Så då tyckte han inte det var kul längre.
När vi kom ner till mamma-i-bilen, beklagade han sig över detta faktum.
Sen gick det en stund, och apropå ingenting sa han, med kinkigt och uppgivet tonfall:
"Jag tycker ba det luktar fis om me. Katta har fise ner me fullständigt!"
Roligt, om ni frågar mig.
Jo just ja, jag skrattade åt en grej på teve i fredags också. Satt i min ensamhet och såg Let's dance-finalen. Har inte följt det programmet speciellt mycket alls i år, men finalen ville jag se. Och oj vilken härlig tillställning det var.
Det var visserligen ganska mycket jag skrattade åt, men speicellt följande scenario:
Tina och Tobias stod och skulle få jurybedömning. Gullegull-Dermot var glad och nöjd med Tinas insats, och sa: "Du var sexig, men ändå lite småbusig."
David Hellenius utbrast kvickt: "Nej men nu pratar du om mig Dermot!"
Oh how I laughed, som man säger.
Gårdagen var mycket bra. Eller, det var tärt att jobba från 7-10, men jag fick skylla mig själv som ställde upp.
Stressigt värre, i alla fall.
Kl 10 gick jag in på personaltoan och bytte om till prickig klänning och rosa kofta. Bättrade på frisyren (som jag faktiskt var nöjd med) och sminket lite.
Sa adjö till Anna som kommit för att byta av mig. Sprang upp till parkeringen, där Pappa, Torbjörn och lilla asiatgrabben Dong väntade i Mattssons Ford.
Vi begav oss till Tonhallen. Kretsdag.
Ulrika hade ringt mig under morgonen och meddelat att hon skulle komma, så vi beslöt oss för att sitta tillsammans. Jag blev glad i hjärtat.
(Satt även med Michaela och AnnaKarin, och sen visade det sig att Niklas.F och hans lilla gäng från Härnösand tagit plats alldeles bredvid oss, så det var ju kul.)
Kretsdagen var bra, trevlig, uppmuntrande och välbehövlig, och att träffa massor av vänner var roligt.
Kl 19 hade jag och AnnaKarin bokat bord på Chaow-praya River. Knepigaste restaurangnamnet i stan (fast inte tillnärmelsevis lika lökigt som Tusen och en natt, ha ha), men ett jättemysigt ställe med bra mat till relativt bra pris.
Vi blev 14 st som gick dit. Jag trodde alla skulle vara trötta, sega och tysta, men alla var glada, pratiga, skojfriska och skrattiga.
Vissa av oss var väldigt flummiga också, men det hör väl inte till ovanligheterna precis.
Knivar och gafflar blev Barbie's och Ken's, friterade räkor blev delfiner och guldfiskar som lekte med varandra, etc.
Roande på min ära.
Vid tiosnåret åkte Härnösandsfolket hem, och jag, AnnaKarin, Michaela, Jacob och Marie.A bjöd hem oss till Henke på en trevlig och civiliserad efterfest.
Vi tog kvart i elva-bussen från stan (det var bra, för jag hann låna toan på Navetrestaurangen först, vilket behövdes), och hoppade av ovanför mitt hus. Där jag alltid hoppar av.
Vi skulle gå ner för slänten som jag alltid går nerför. Den var lerig, och kantad med halvstora stenar som funkar som trappsteg om mornarna när man hastar till bussen.
Men, som sagt, jag går ju ofta där (dock med vinterkängor - aftonen till ära hade jag mina fula, vita, solkiga Converse-dosor), så jag erbjöd mig att ta ledningen och visa hur man skulle göra.
Jo tjena.
Ett tu tre, och ett överdramatiserat jättetjut senare så satt jag där på ändan, kanandes ner för halva slänten, ända tills en av trappstegs-stenarna stoppade mig.
Jag funderade över hur länge jag skulle vänta innan jag vände mig om för att möta de andras blickar.
Jag väntade inte så länge.
När jag vände mig om var bara Jacob kvar. Damerna var rädda om sina rumpor, och tog den riktiga vägen.
En halvt gapskrattandes, halvt undrandes J sprang nerför den lite gräsigare delen av slänten och gjorde mig sällskap. Han tog över påsen med Ingemaries present, som jag hade haft i näven under fallet, och var allmänt ridderlig (jag har lovat att hans gentlemannadrag ska framträda tydligt i denna blogg, så det är väl bäst att se till att det blir så), och han hånade mig nästan inte alls.
Jag spanade in min egen röv och upptäckte, förutom diverse lerfläckar på kemtvättskappan, att vederbörande röv skrapat med sig en hel hög lera och gräs.
Spännande värre.
Som tur var fick jag låna rymliga mjukisbrallor av Henke, medan mina jeans fick ligga i en mystisk blöt hög i hans badrum.
Jacob erbjöd sig att tvätta dem nästa dag (idag alltså), för han skulle ha tvättstuga.
Ridderligt, inte sant?
Hehe. Men jo, jag uppskattar det på riktigt. Känns tryggt att byxorna är rena och i säkert förvar.
Mjukisbrallorna passade i och för sig rätt bra den kvällen, för vi ville gärna vara lite hiphopish, där vi satt och sippade på varsitt glas rödvin och lyssnade på Mange Schmidt.
En trevlig kväll med lagom galna upptåg. Av nån anledning började vi leka Sanning eller konka. Hallå i holken liksom.
Jag fick i uppdrag att äta lite blomjord (smakade inte så mycket) och att sniffa vitpeppar (mellanstadiet all over again!), bland annat.
Personlighetsdanande.
AnnaKarin fick göra smågrodornahopp genom hela lägenheten medan de andra ungdomarna sjöng själva sången.
Jag klappade mest takten, som vanligt.
Ja det var en livad afton med mycket skratt. Som det ska vara.
Och så skulle ju klockorna ställas om till sommartid, så där förlorades ytterligare en timmes sömn.
Men så kan det vara i livet.
Nu är jag trött och borde sova för hundra år sen.
Har just kollat hur bussen går imorgon (6.47 från körka). Har inte åkt buss till jobbet från den här lanthålan på evigheter.
Oj vad jag svänger mig med hyperboler hörrni!
Tack och godnatt.
Har suttit i trehundra år nu, utan att fått nåt egentligt uträttat.
Så nu är det blogging time en liten stund, sen är det sova-time.
Får göra resten på kultan imorgon, måste ändå in till stan efter jobbet och plocka ut lite sparade slantar att ha till levebröd.
Ikväll tänkte jag mest bjuda på några småroliga citat.
Börjar med det som en andedräktsdoktor kläckte ur sig i "Erik & Mackan - hela och rena" förut. Doktorn hette Luke, och talade svenska med ganska stark engelsk brytning.
De pratade naturligt nog om andedräkter, och pojkarna skulle mäta hur illa de luktade i munnen, och sen försöka bota detta.
Följande repliker utbyttes:
Erik: "Om jag säger att Mackan är obotlig, vad säger du då?"
Luke: "Ja då har han inte sett min apparat."
Min far har även varit rolig. Idag igen. Vi var på väg ifrån Ingemaries öppet hus-tillställning som ägde rum hos Frenells. Jag skulle följa med mamopap hem hit, till Maland, men vi skulle stanna hemma hos mig för att packa ihop diverse essentialer.
Pappa följde med upp i lägenheten för att träffa Margo.
Han kelade och grejade med na, men upptäckte snart att hon fiser ganska så frekvent. Så då tyckte han inte det var kul längre.
När vi kom ner till mamma-i-bilen, beklagade han sig över detta faktum.
Sen gick det en stund, och apropå ingenting sa han, med kinkigt och uppgivet tonfall:
"Jag tycker ba det luktar fis om me. Katta har fise ner me fullständigt!"
Roligt, om ni frågar mig.
Jo just ja, jag skrattade åt en grej på teve i fredags också. Satt i min ensamhet och såg Let's dance-finalen. Har inte följt det programmet speciellt mycket alls i år, men finalen ville jag se. Och oj vilken härlig tillställning det var.
Det var visserligen ganska mycket jag skrattade åt, men speicellt följande scenario:
Tina och Tobias stod och skulle få jurybedömning. Gullegull-Dermot var glad och nöjd med Tinas insats, och sa: "Du var sexig, men ändå lite småbusig."
David Hellenius utbrast kvickt: "Nej men nu pratar du om mig Dermot!"
Oh how I laughed, som man säger.
Gårdagen var mycket bra. Eller, det var tärt att jobba från 7-10, men jag fick skylla mig själv som ställde upp.
Stressigt värre, i alla fall.
Kl 10 gick jag in på personaltoan och bytte om till prickig klänning och rosa kofta. Bättrade på frisyren (som jag faktiskt var nöjd med) och sminket lite.
Sa adjö till Anna som kommit för att byta av mig. Sprang upp till parkeringen, där Pappa, Torbjörn och lilla asiatgrabben Dong väntade i Mattssons Ford.
Vi begav oss till Tonhallen. Kretsdag.
Ulrika hade ringt mig under morgonen och meddelat att hon skulle komma, så vi beslöt oss för att sitta tillsammans. Jag blev glad i hjärtat.
(Satt även med Michaela och AnnaKarin, och sen visade det sig att Niklas.F och hans lilla gäng från Härnösand tagit plats alldeles bredvid oss, så det var ju kul.)
Kretsdagen var bra, trevlig, uppmuntrande och välbehövlig, och att träffa massor av vänner var roligt.
Kl 19 hade jag och AnnaKarin bokat bord på Chaow-praya River. Knepigaste restaurangnamnet i stan (fast inte tillnärmelsevis lika lökigt som Tusen och en natt, ha ha), men ett jättemysigt ställe med bra mat till relativt bra pris.
Vi blev 14 st som gick dit. Jag trodde alla skulle vara trötta, sega och tysta, men alla var glada, pratiga, skojfriska och skrattiga.
Vissa av oss var väldigt flummiga också, men det hör väl inte till ovanligheterna precis.
Knivar och gafflar blev Barbie's och Ken's, friterade räkor blev delfiner och guldfiskar som lekte med varandra, etc.
Roande på min ära.
Vid tiosnåret åkte Härnösandsfolket hem, och jag, AnnaKarin, Michaela, Jacob och Marie.A bjöd hem oss till Henke på en trevlig och civiliserad efterfest.
Vi tog kvart i elva-bussen från stan (det var bra, för jag hann låna toan på Navetrestaurangen först, vilket behövdes), och hoppade av ovanför mitt hus. Där jag alltid hoppar av.
Vi skulle gå ner för slänten som jag alltid går nerför. Den var lerig, och kantad med halvstora stenar som funkar som trappsteg om mornarna när man hastar till bussen.
Men, som sagt, jag går ju ofta där (dock med vinterkängor - aftonen till ära hade jag mina fula, vita, solkiga Converse-dosor), så jag erbjöd mig att ta ledningen och visa hur man skulle göra.
Jo tjena.
Ett tu tre, och ett överdramatiserat jättetjut senare så satt jag där på ändan, kanandes ner för halva slänten, ända tills en av trappstegs-stenarna stoppade mig.
Jag funderade över hur länge jag skulle vänta innan jag vände mig om för att möta de andras blickar.
Jag väntade inte så länge.
När jag vände mig om var bara Jacob kvar. Damerna var rädda om sina rumpor, och tog den riktiga vägen.
En halvt gapskrattandes, halvt undrandes J sprang nerför den lite gräsigare delen av slänten och gjorde mig sällskap. Han tog över påsen med Ingemaries present, som jag hade haft i näven under fallet, och var allmänt ridderlig (jag har lovat att hans gentlemannadrag ska framträda tydligt i denna blogg, så det är väl bäst att se till att det blir så), och han hånade mig nästan inte alls.
Jag spanade in min egen röv och upptäckte, förutom diverse lerfläckar på kemtvättskappan, att vederbörande röv skrapat med sig en hel hög lera och gräs.
Spännande värre.
Som tur var fick jag låna rymliga mjukisbrallor av Henke, medan mina jeans fick ligga i en mystisk blöt hög i hans badrum.
Jacob erbjöd sig att tvätta dem nästa dag (idag alltså), för han skulle ha tvättstuga.
Ridderligt, inte sant?
Hehe. Men jo, jag uppskattar det på riktigt. Känns tryggt att byxorna är rena och i säkert förvar.
Mjukisbrallorna passade i och för sig rätt bra den kvällen, för vi ville gärna vara lite hiphopish, där vi satt och sippade på varsitt glas rödvin och lyssnade på Mange Schmidt.
En trevlig kväll med lagom galna upptåg. Av nån anledning började vi leka Sanning eller konka. Hallå i holken liksom.
Jag fick i uppdrag att äta lite blomjord (smakade inte så mycket) och att sniffa vitpeppar (mellanstadiet all over again!), bland annat.
Personlighetsdanande.
AnnaKarin fick göra smågrodornahopp genom hela lägenheten medan de andra ungdomarna sjöng själva sången.
Jag klappade mest takten, som vanligt.
Ja det var en livad afton med mycket skratt. Som det ska vara.
Och så skulle ju klockorna ställas om till sommartid, så där förlorades ytterligare en timmes sömn.
Men så kan det vara i livet.
Nu är jag trött och borde sova för hundra år sen.
Har just kollat hur bussen går imorgon (6.47 från körka). Har inte åkt buss till jobbet från den här lanthålan på evigheter.
Oj vad jag svänger mig med hyperboler hörrni!
Tack och godnatt.
Kommentarer
Kram Mum
http://www.tv6.se/snyggaochsmarta