Ett plus ett blir...?


Men hallå där!
Bara sju månader sen sist jag skrev, och ett helt liv har hunnit passera.

Nä, inte riktigt. Det mesta är sig likt, med en liten - eller stor - skillnad:
Vi ska få en bebis!
(Inser att chansen är rätt stor att du som läser detta redan vet om 'et, men ah du kan väl spela med lite?)

I slutet av januari beräknas den titta ut, så det är alltså max ett halvår kvar. Tiden går så fort, och så långsamt!

I drygt två månader har vi vetat om denna glada överraskning, och än så länge känns ingen panik, bara ett lugn och en stor glädje. Många frågor och funderingar såklart, men inte så mycket aktiv oro. Visst, vi är väl medvetna om att mycket kan hända och gå fel. Men så är det ju med allt i livet. Varför ta ut oroskänslor i förskott? Sånt kan man ju inte alltid styra såklart, och därför är jag väldigt tacksam över mitt -och J's - enorma inre lugn.

Är alltså i vecka 16 (15+1) nu, och mår generellt bra. Har inte haft så många klassiska graviditetsbesvär, knappt nåt illamående. Lite extra trött bara.
Däremot har mitt huvud varit extra jobbigt och bråkigt. Intensivare migränattacker, mer vardagshuvudvärk.
Dels pga. hormonförändringar, säkert, men också pga. att jag inte kan kapa värktopparna med Treo nu. Alvedon är det enda som gäller, och det vill jag inte ta för ofta. Dessutom är det för amatörer, och hjälper föga.
Har fått triptaner mot migränen, de funkar helt okej även om de inte utplånar hela eländet. Men de hjälper mig att sova bort mycket av smärtan i alla fall.

Nå, nog om detta, vem vill läsa ingående om ens sjuka huvud? Väldigt tråkigt ämne. Men just nu framträdande i min vardag.
(Inne på fjärde dimmiga dagen i rad nu, men hyser hopp om att orka åka och handla lite mat snart i alla fall, och kanske städa hemmet också.)

Hursomhelst. Eftersom jag alltid sett det som självklart att jag nån gång i livet ska vara en mamma, så ser jag såklart mycket framemot detta äventyr! Känns helt overkligt fantastiskt och gulligt och omvälvande att jag - okej, vi - ska få en alldeles egen sötdoftande ljuvlig bajsmaskin, när man mediterar över det.

Samtidigt känns det dock rätt abstrakt fortfarande, även om vi såg vår gulliga lilla körv på ultraljud redan i vecka 11, när den var 3 cm liten.

Vi försöker mest strukturera upp förmånligast möjliga föräldraledighetsplaner, ta oss fram i barnvagnsdjungeln (lättkörd vagn som får plats i en Golf 2017-skuff, tips mottages tacksamt!) och planera rent utrymmesmässigt i hemmet för det här lilla tillskottet.
En bebbe i en tvåa lär väl inte vara några problem egentligen, men vi hoppas på att kunna byta till oss en trea i samma område, ganska snart. Inte minst för att få ett extrarum till påhälsande släktingar; något säger mig att de kommer dyka upp mer frekvent framgent.


Nu hör bebben när vi pratar, och rycker tydligen till om höga ljud dyker upp nära magen. Den övar på andning och ansiktsuttryck, tuffa moves, samt har börjat bilda mekonium (läs beckbajs). Bland annat. Full huggning där inne, helt enkelt!

Inom några veckor ska jag tydligen kunna känna hur den rör sig. Då blir det nog snäppet mer verkligt, alltihop.


Jag har även börjat föreviga den lilla kalaskulan som blir allt svårare att dölja, och i äkta blogg-anda börjat trixa med bilderna i nån pluttenuttig shabby chicig app?! Skyller allt på hormonerna, och bjuder till... varsågoda:







Jo. Jag äger fler plagg än den där klänningen. Och ja jag döljer nån ful folderhållare på vårdcentralens toa med ett knöligt hjärta.
Och jo, det är kul att se hur formen ändras så snabbt, från lite mer jämnsvullen förra veckan, till mer tydlig lillboll denna vecka.
Tycker i alla fall jag.


Risken finns att jag börjar skriva oftare nu... *tappar genast halva läsarskaran*
Detta är ju ett ganska kul ämne att uppdatera och vilja skriva av sig om!
I alla fall om man är drabbad själv, hehe.

Nå, nu blir det uppryckning i det lilla hushållet.


Peace!


Kommentarer

WOW, GRATTIS!! Hade ingen aning osv.

Men å, jag hoppas du bloggar sjukt ofta nu, jag vill veta allt! Klart man vill!

Hoppas ni lyckas få en mysig trea här i området, på lagom gosavstånd från bebis😍
Eller precis så jag kan hålla koll på er med kikare.

Pöss!
Agneta sa…
Å så fint o uppiggande du skriver! Underhållning som smakar mer...underhållning i bemärkelsen "småroligt, kärleksfullt, mammakärlektilloföddbebis som värmer mormorshjärtat och så vidare finheter". Väntar nu på mer. Oj vad fort magen växer❤️😘😘😘
S sa…
Tack Mireille! Uppskattar ditt goda medspel :D
Vad kul att du supportar fler uppdateringar, jag känner suget i fingrarna nu, så det kan nog bli en del i alla fall...

Jaa lagom gos- och stalkeravstånd är ju optimalt! Men du vet att jag ställer upp på att hissa upp en Mosekorg med ungen i till er balkong också, ifall du orkar träffa bara den och inte mig... :))

<3
S sa…
Tack mamma! Ja eller hur! Är tacksam att det är så lätt att föreviga allt som händer, nuförtiden... och att kunna dela det med långväga och nära kära, som man träffar för sällan. Puss.

Populära inlägg