jukebox blues
Jag lyssnar på Walk the line-soundtracket och rycker på axlarna i takt.
Lördagsfest!
Det känns lite fånigt att lyssna på folk som försöker låta som originalen, istället för att lyssna på originalen.
Men det är en bra låtsammansättning på soundtracket.
Och förresten sjunger Reese Witherspoon finare än June Carter.
Det har June själv sagt åt 'na. Eller hennes dotter eller vad det var...
Jag har glömt att berätta om bokstudiet i torsdags. Det var riktigt dramatiskt alltså.
Nä.
Men såhär va. Vi var hos Norbergs, och skulle ha grillfest efteråt. Eller ja, äta grillat i alla fall.
Så satt vi ute på altanen och hade själva studiet.
Men jag hade så ont från huvud till lilltå, så efter ungefär halva tiden la jag mig på värdparets dubbelsäng.
Jag hörde Anders läsning, så jag följde med i boken.
Men efter ett tag var jag tvungen att vila de ömma handlederna, så jag lyssnade bara.
Efter ytterligare ett tag var jag tvungen att vila ögonen.
Jag fortsatte drömma om studiet och läsning, så när jag sen vaknade och hörde massa höga glada "nu-ska-vi-snart få-äta"-röster, blev jag helförvirrad.
Vad hade hänt? Vad rumphugget studiet blev! Och alla började springa omkring och prata, innan nån hade ansvarat för avslutande bön.
Så går det när man somnar mitt opp i alltihopa.
Men det var riktigt skönt.
Fick sluta tolv idag. En sann glädje.
Jag hade ju gått och stressat upp mig i flera dar, och förberett hur många tårtor som helst, nu när helgen närmade sig och allt.
Något övernitiskt. Det har varit så extremt lugnt, så nu fick jag inte göra några fler tårtor.
Jag gjorde de beställda. Sen sa jag bara till Elisabeth "nu märks det att jag är inne på min sjätte arbetsdag, för jag gör en massa knäppa grejer, och lägger saker på fel ställen och glömmer grejer och har mig".
Och då sa hon att jag kunde ju gå hem nu, för jag hade väl gjort alla beställningar?
Ja det hade jag ju.
Hon kanske blev lite rädd att jag skulle få för mig att göra nåt otyg.
Glad i hågen sprang jag ut till bussholken i bagarkläderna, för att kolla tider.
Tjugo över tolv, perfekt!
Jag sprang ner i källarhålan och skurade och fejade och bytte om i mycket rask takt.
Det var femhundra grader varmt, och jag gick barfota hem från bussen tills min häl gick sönder.
Då fick jag vika mig, och tog på mig skoeländena igen.
Jag måste slänga de där skorna nu. Jag älskar dem, men sulorna är helväck.
Det är mina ballerinaskor som jag köpte våren 2004. Svarta, med vita rosetter och små hjärtan frampå.
Nåja. Hem kom jag.
Studerade Vakttornet, åt mat, pratade med Kakan. Vi sköt upp bion till imorgon.
Så la jag mig och sov som en APBEBIS. Helt sjukt djupt och länge. I alla fall två timmar. Och drömde massa konstigheter.
Men skönt var det.
Mamma väckte mig med ett telefonsamtal. Hon undrade vad jag skulle ha för pizza, de var på pizzerian för att köpa middag.
Jag sa, oväntat klartänkt, 'nåt med vitlökssås och kebabkött'.
Hade jag varit klartänkt hade jag sagt 'sallad', kom jag på sen.
Men det gjorde ju egentligen inget. Himla god pizza alltså.
Så nu blir det mysig hemmakväll med Parkinson och nån italiensk film på tvåan. Och Daisy Fay-boken, som alla borde läsa innan de går hädan.
"Daisy Fay och Mirakelmannen" av Fannie Flagg. Bland det roligaste nånsin.
Men då så. Sista jobbdan imorgon!
Hejdåååå.
"It ain't me babe
no no no it ain't me babe
It ain't me you're looking for"
Lördagsfest!
Det känns lite fånigt att lyssna på folk som försöker låta som originalen, istället för att lyssna på originalen.
Men det är en bra låtsammansättning på soundtracket.
Och förresten sjunger Reese Witherspoon finare än June Carter.
Det har June själv sagt åt 'na. Eller hennes dotter eller vad det var...
Jag har glömt att berätta om bokstudiet i torsdags. Det var riktigt dramatiskt alltså.
Nä.
Men såhär va. Vi var hos Norbergs, och skulle ha grillfest efteråt. Eller ja, äta grillat i alla fall.
Så satt vi ute på altanen och hade själva studiet.
Men jag hade så ont från huvud till lilltå, så efter ungefär halva tiden la jag mig på värdparets dubbelsäng.
Jag hörde Anders läsning, så jag följde med i boken.
Men efter ett tag var jag tvungen att vila de ömma handlederna, så jag lyssnade bara.
Efter ytterligare ett tag var jag tvungen att vila ögonen.
Jag fortsatte drömma om studiet och läsning, så när jag sen vaknade och hörde massa höga glada "nu-ska-vi-snart få-äta"-röster, blev jag helförvirrad.
Vad hade hänt? Vad rumphugget studiet blev! Och alla började springa omkring och prata, innan nån hade ansvarat för avslutande bön.
Så går det när man somnar mitt opp i alltihopa.
Men det var riktigt skönt.
Fick sluta tolv idag. En sann glädje.
Jag hade ju gått och stressat upp mig i flera dar, och förberett hur många tårtor som helst, nu när helgen närmade sig och allt.
Något övernitiskt. Det har varit så extremt lugnt, så nu fick jag inte göra några fler tårtor.
Jag gjorde de beställda. Sen sa jag bara till Elisabeth "nu märks det att jag är inne på min sjätte arbetsdag, för jag gör en massa knäppa grejer, och lägger saker på fel ställen och glömmer grejer och har mig".
Och då sa hon att jag kunde ju gå hem nu, för jag hade väl gjort alla beställningar?
Ja det hade jag ju.
Hon kanske blev lite rädd att jag skulle få för mig att göra nåt otyg.
Glad i hågen sprang jag ut till bussholken i bagarkläderna, för att kolla tider.
Tjugo över tolv, perfekt!
Jag sprang ner i källarhålan och skurade och fejade och bytte om i mycket rask takt.
Det var femhundra grader varmt, och jag gick barfota hem från bussen tills min häl gick sönder.
Då fick jag vika mig, och tog på mig skoeländena igen.
Jag måste slänga de där skorna nu. Jag älskar dem, men sulorna är helväck.
Det är mina ballerinaskor som jag köpte våren 2004. Svarta, med vita rosetter och små hjärtan frampå.
Nåja. Hem kom jag.
Studerade Vakttornet, åt mat, pratade med Kakan. Vi sköt upp bion till imorgon.
Så la jag mig och sov som en APBEBIS. Helt sjukt djupt och länge. I alla fall två timmar. Och drömde massa konstigheter.
Men skönt var det.
Mamma väckte mig med ett telefonsamtal. Hon undrade vad jag skulle ha för pizza, de var på pizzerian för att köpa middag.
Jag sa, oväntat klartänkt, 'nåt med vitlökssås och kebabkött'.
Hade jag varit klartänkt hade jag sagt 'sallad', kom jag på sen.
Men det gjorde ju egentligen inget. Himla god pizza alltså.
Så nu blir det mysig hemmakväll med Parkinson och nån italiensk film på tvåan. Och Daisy Fay-boken, som alla borde läsa innan de går hädan.
"Daisy Fay och Mirakelmannen" av Fannie Flagg. Bland det roligaste nånsin.
Men då så. Sista jobbdan imorgon!
Hejdåååå.
"It ain't me babe
no no no it ain't me babe
It ain't me you're looking for"
Kommentarer