Förändringarnas vindar blåser igen, och faktiskt hela tiden
Skrivsuget spritter inombords. Hösten gör detta med mig. Som jag älskar denna årstid! Luften blir högre, färgerna mer sprakande, himlen lugnare, tankarna klarare. Omstart, nystart. Ny frisyr, nya glasögon. Rutiner. Det enda jag saknar är en analog almanacka med anteckningsutrymme. En Frankie Daily, helst. De är så fina och sån bra terapi. 2019, då blir det min present till mig själv. Sommaren var lång men flög ändå snabbt förbi. Mycket sol och värme. Många bad. En härlig semestervecka med släkten i Norrland. Att ha ett barn är lite som att upptäcka hela livet på nytt. Hennes första havsbad, spänningen och glädjen i det. Känslan av ljum sand under fötterna. Allt det hon ser och betraktar, som vi anser vara vardagsting. Det blir större, viktigare. Vår egen uppskattning av allt ökar. Hon är åtta månader och åtta dagar nu. Och jag älskar henne mer och mer för varje dag. Verkligen, det är inte bara ord. Jag känner, nästan fysiskt, hur hjärtat konstant växer sig större och mjuk
