söndag, september 17, 2017

Ressuget och föräldrapenningen


Så var det söndag igen.

Veckorna rullar verkligen på som busskulor. Man hinner knappt ha söndagsångest förrän det är fredag, så det är ju skönt på sätt och vis.

(Fast fy vad tradigt det är att bara ha två jobbfria dagar per vecka, hur pallar folk i längden?! Förstår att alla inte har nåt val såklart. Men tror ändå att fler skulle kunna ha möjlighet att  jobba mindre och leva mer. Det är dock så lätt att hamna i samhällets ekorrhjul av bara farten.)

Och här sitter jag med mysbelysning, mandelkaka och kaffe, så har inga direkta klagomål på livet.

Tiden får gärna gå fort nu, rent preggomässigt. Längtar ju efter att träffa lillungen. Samtidigt blir jag mer och mer angelägen om att J och jag ska hinna njuta ordentligt den sista tiden som barnfria.
   Vi var ute och käkade lunch med några vänner efter mötet, och båda paren är ganska resande av sig. Det är ju... inte vi. Alltså. Vi gillar att resa. Vi har gjort det en del. Eller tja, litegrann. Men mest ägnar vi oss åt roadtrips inom eller nära Sverige, gör små helgutflykter hit och dit und zo weiter.

Men nu när vi kom hem från lunchen med massa resprat ringande i öronen, började vi genast googla på utlandstrippar i oktober/november. Så inspirerade och desperata, hehe!
Det blir så lätt en massa drömmar bara, och varje vinter är vi trötta, glåmiga och lite sura över att vi inte tog tag i att fixa den där anspråkslösa lilla solresan.

Så nu, med bulle i ugnen och allt, kanske det faktiskt blir av.
Japp, ett litet steg för ungefär alla andra, men ett ganska stort för H:ssons Jr.


Funderar även mycket på det här med föräldrapenning, ledighet och hur man bäst ska planera den. När jag häromveckan lyssnade på en podd där nån expert på Försäkringskassan intervjuades, förstod jag det som att för att man ska få 80% av sin lön i föräldrapenning, måste man ta ut penning för sju dagar i veckan. Annars sänks procenten lite för varje dag man inte tar ut ersättning.
Om man till exempel, som vi hade tänkt, tar ut ersättning för ca 4 dar i veckan (för att spara dagarna så länge som möjligt), är man alltså nere på drygt 50%  av lönen.
Kan detta stämma?! Har jag fattat rätt? Sjukt i så fall.
 
I så fall är det väl smartare att maxa dagarna, alltså plocka ut penning för 7 dar i veckan, och sätta in allt överflöd på ett konto dedikerat till framgen försörjning? Å distribuera de slantarna själv?

Ett annat alternativ som också verkar smart, är att ta ut ersättning för så få dagar man kan under barnets första levnadsår, för då påverkas ändå inte ens SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Däremot måste man ta ut ersättning för minst 5 dar i veckan efter det första året för att skydda SGI:n. Så då kan man ju maxa uttagen efter det första året, kanske. Och, även då, spara överflödet för att kunna hålla barnet hemma så länge som möjligt och klara sig på mindre inkomst.
En fördel med detta är att barnet kostar som minst under det första året. Antar jag. Om amningen funkar som den ska, vill säga.

Men det är verkligen en djungel, och alla tips och tricks mottages tacksamt!
Prio ett för oss är alltså att slippa en tidig förskolestart, prio två är att planera så pengamässigt smart som möjligt. Vill ju inte att en massa kosing ska brinna inne bara för att vi vill ta ut ersättning för färre dagar per vecka. Då tar vi hellre ut allt på ett bräde och sparar dem.

Sen vill ju Jonis vara delvis pappaledig ända från start, vilket jag understödjer och tycker känns supermysigt. Vi kommer nog inte ta ut några dubbeldagar i så fall, utan jag är helt ledig från jobbet, och han är ledig kanske måndag och fredag.
Och så... ja. Får vi se hur många föräldradagar vi tar ut ersättning för. Antar att man har lika stor rätt till föräldraledighet även om man inte söker ersättning för alla de dagarna... eller?


Så många frågor!

Nu ska jag forska vidare i detta, och sen, ja då är det väl dags att börja förbereda för en ny arbetsvecka igen.
 Men lite mys ska allt hinnas med också!

Mvh svennebananlivet

Inga kommentarer: