Sweet illusions


Sitter och väntar på att en trygg myskänsla ska infinna sig.

Men jag vet inte... det är nåt som fattas. Vad? undrar du. Ingen aning, säger jag.

Mitt huvud är ömt och dimmigt, eftersom grejer rensas ut ur min lekamen. Så det leder till nåt gott, men gör mig trött och seg.

Klockan är halv ett och jag bär fortfarande pyjamas. Utan att skämmas.

Ryan Adams sjunger för mig och jag undrar hur jag klarade mig utan honom mina första arton år i livet.


Nä. Tror jag måste läsa nån bok. Ingen pretentiös finlitteratur, utan nåt som ger härliga sinnesbilder bara. Snäcksamlarna typ.

Ja så får det bli. Om ögonen orkar.
Annars kan det funka att lyssna på My Tennessee mountain home med Dolly Parton också. Ah, Dolly. Elände att jag missar hennes Sverigebesök denna gång också.


Ikväll hoppas jag dock orka bege mig till stan och dansa lite till Movits! Det är ju kulturkalas och gratis, vetja.


Och åh! Imorgon kommer världens bästa Julia!



(Och fr.o.m. september är jag reguljär pionjär. Yey! Det var det projektet jag skrev lite småmystiskt om för ett tag sen... om nån inte förstod det då.)



Det var allt.

Peace!

Kommentarer

Björn sa…
Klart vi förstod men säkrast att vänta tills det står svart på vitt! Åh, så roligt!! Du ÄR så bra, du kommer aldrig ångra det! Heb 6:10, det blir mycket gott att minnas om dig.. Kram!

Populära inlägg