Sailing to Sundsvall

Jag drömde om hemstaden. Att jag var där, och skulle åka hem hit igen.
Det är andra gången på kort tid jag drömmer det. Förmodligen för att jag ska tillbringa en vecka där uppe ganska snart.

I drömmarna har det blivit konstigt och förvirrat varje gång jag är där - hur länge ska jag stanna? Hur känns det att åka därifrån igen - att åka hem, ifrån det som tidigare alltid varit ens hem? Hur benämner man det nu - och vilket av ställena känns mer hemma?

Det faktum att det är nåt speciellt med att åka dit, och umgås med familj och vänner - det som tidigare var rutin och vardag - det känns lite knepigt. Även i vaket tillstånd.

Men det blir nog bra. Jag längtar verkligen!

Ibland får jag ont i magen av längtan efter hemmakänsla och trygghet. Nog för att jag känner mig hemma och trygg här, för det mesta. Men den där speciella urtryggheten, den man hade som barn, med Dire Straits och Ulf Lundell och Luleåvägen och sommarkvällar och lekparken och minigolf och O sole mio och pappa med träskor och jeans från Obs! ... den är svårslagen.


Nåväl.

Glad fredag!