skynda att älska

I måndags kväll var det kräftskiva på Tjyvholmen. Jacob hämtade oss glada ungdomar i familjebåten sin, och solen sken vänligt.
Jag var dock lite för trött för att vara social.

Men det var härligt med skratt och sommarkväll och goda skaldjur... och att ta en powernap på en brygga.

Vid ett tillfälle diskuterades folks hårfärger, nån jämförde Johan och Albin, jag minns inte i vilket sammanhang, och sa till Johan "men du är ju rödhårig du". Johan kontrade att Albin (som för övrigt inte var närvarande just då), nog "är lite åt det hållet också".
De flesta av oss protesterade relativt lågmält, medan Jacob utbrast högt och entusiastiskt: "Albin, han är blond som en nordisk prins, han!"

Det var kul.

Sen blev Albin hämtad efter sitt jobb, och hann knappt hugga in på sin beskärda del kräftor, förrän en påverkad ung man vid namn Alex kom och gjorde sig till vår kompis, tryckte i sig hela kräftor, och var allmänt underhållande/sorglig/oberäknelig en stund.

Det gick ett tag, jag och de flesta andra var nere på bryggan. Plötsligt hör jag AnnaKarin smått chockad säga: "Men NU DU, nu kommer...", och längre hann hon inte.
Jag vände på huvet, och där kom Alex flängandes i full karriär, spritt språngande naken, för att dyka i plurret från bryggan.

Vi blev nervösa, och Sandra sa till Amadeus (som ju är lite av ett vattendjur) att "du får vara beredd på att rädda honom".
Amadeus sa bestämt och lite skrajset: "Jag räddar inte en naken man!"

Det behövdes inte heller, som tur var.

Vår vistelse blev inte så lång efter detta. Men Alex vägrade följa med oss till fastlandet.
Vi ringde polisen, sen vet vi inte vad som hände honom.

Det var en sorglig historia, på många sätt.
En märklig afton.


Well.


Nu sitter jag här och laddar för min och mammas Stockholmsresa. Vi far imorn strax efter tio. Tåg. Fett nice.

Synd bara att jag har feber, och har vaknat med halsont två mornar i rad.
Fick till och med sjukskriva mig från jobbet idag. Hatar att göra det.


Nåja. Det var skönt och välbehövligt att sova halva dagen.


Jag kan det här med kassa nu, förresten. Hade mitt andra kassapass i onsdags, och det gick rätt bra, även om det stundtals snurrade i skallen. Jag fixade det mesta. Och när jag inte fixade nåt, frågade jag bara Sebastian på min bästa hobbyvärmländska om hur man gjorde. Då blev han inte irriterad, bara full i skratt. Och så hjälpte han till.

Så nu har kassanerverna lagt ner verksamheten. Skönt.



Ikväll har jag och pappa lyssnat på Alex Schulmans sommarprat och gråtit en skvätt.

Nu ska jag hänga med mor.


Peace.