en bittermandel göms i deras gröt
Jag är trött och less.
Det finns inga jobb att söka.
Mitt hår bråkar.
Och kvart i nio imorse vaknade jag, min första oplanerade dag med sovmorgon på ett bra tag, med ett ryck av att det bilades och härjades i grannlägenheten - helt utan förvarning.
Att det bilas är alltså inte samma sak som att nån borrar eller hamrar envetet. Nej, det överröstar en stereo med relativt hög volym, det vibrerar i väggarna, nästan så att sängen skakar (fastän det handlade om lägenheten på andra sidan korridoren, märk väl), det tränger in i märg, ben, hjärna och öronflimmerhår.
Jag ringde min mor, som knappt hörde vad jag sa, kände mig på gränsen till sinnessjuk, och frågade om jag kunde komma till henne så fort som bussen bar mig.
Det gick bra.
Men innan jag gick, lade jag en lapp i grannens brevlåda...
Undrar hur länge det ska hållas på den här gången. Förra perioden var det ju till och från i veckor. Tidigt varje morgon sattes det igång. Mitt över dan var det lugnt ett tag. Sen fortsatte det några timmar på eftermiddan.
Det GÅR inte att vara hemma. Helt omöjligt.
De kan väl för tusan förvarna eller sätta upp en ynka lapp nere på porten, så att folk kan planera någorlunda? Tänk på min stackars skiftjobbande granne.
Suck och pust.
Jag är less på den här världen också. Och på detta samhälle. På att det alltid är VI, vi som väljer att forska och ta reda på och avstå från saker för att bakgrunderna till dem är häpnadsväckande skumma, hedniska och ologiska, som är konstiga och hjärntvättade och måste stå till svars.
"Varför får inte era stackars barn fira en hysterisk kommersiell jul som egentligen handlar mer om Coca-cola-sponsring och soldyrkan och inte alls om Jesus, och varför höjer inte ni glasen och ropar 'SKÅÅÅL' så att hednagudarna kan välsigna det ni dricker, och varför hoppar inte ni som fulla grodor runt en gräs-penis om somrarna för att hedra fruktbarhetsgudinnan?"
Varför gör ni det, gott folk? Det är väl en bättre fråga.
Jag fördömer inga individer. Det är samhällets beteende och syn på saker i det stora hela som gör mig alldeles matt.
Nä nu ska jag äta mat.
Det finns inga jobb att söka.
Mitt hår bråkar.
Och kvart i nio imorse vaknade jag, min första oplanerade dag med sovmorgon på ett bra tag, med ett ryck av att det bilades och härjades i grannlägenheten - helt utan förvarning.
Att det bilas är alltså inte samma sak som att nån borrar eller hamrar envetet. Nej, det överröstar en stereo med relativt hög volym, det vibrerar i väggarna, nästan så att sängen skakar (fastän det handlade om lägenheten på andra sidan korridoren, märk väl), det tränger in i märg, ben, hjärna och öronflimmerhår.
Jag ringde min mor, som knappt hörde vad jag sa, kände mig på gränsen till sinnessjuk, och frågade om jag kunde komma till henne så fort som bussen bar mig.
Det gick bra.
Men innan jag gick, lade jag en lapp i grannens brevlåda...
Undrar hur länge det ska hållas på den här gången. Förra perioden var det ju till och från i veckor. Tidigt varje morgon sattes det igång. Mitt över dan var det lugnt ett tag. Sen fortsatte det några timmar på eftermiddan.
Det GÅR inte att vara hemma. Helt omöjligt.
De kan väl för tusan förvarna eller sätta upp en ynka lapp nere på porten, så att folk kan planera någorlunda? Tänk på min stackars skiftjobbande granne.
Suck och pust.
Jag är less på den här världen också. Och på detta samhälle. På att det alltid är VI, vi som väljer att forska och ta reda på och avstå från saker för att bakgrunderna till dem är häpnadsväckande skumma, hedniska och ologiska, som är konstiga och hjärntvättade och måste stå till svars.
"Varför får inte era stackars barn fira en hysterisk kommersiell jul som egentligen handlar mer om Coca-cola-sponsring och soldyrkan och inte alls om Jesus, och varför höjer inte ni glasen och ropar 'SKÅÅÅL' så att hednagudarna kan välsigna det ni dricker, och varför hoppar inte ni som fulla grodor runt en gräs-penis om somrarna för att hedra fruktbarhetsgudinnan?"
Varför gör ni det, gott folk? Det är väl en bättre fråga.
Jag fördömer inga individer. Det är samhällets beteende och syn på saker i det stora hela som gör mig alldeles matt.
Nä nu ska jag äta mat.
Kommentarer