kisselikisselikissemiss

Jo men jo.
Jag har bestämt mig. För att inte bli fet.

Men framför allt: för att göra den där underbara lilla lurvbollen till min. Katten alltså.
Nu längtar jag med hela magen efter att hon ska bli åtta veckor. Eller tio, eller vad det nu är de ska vara när de lämnar sitt bo och sin mamma.

Jag ska köpa en kattbok, så att jag kan ta hand om henne på bästa sätt. Jag ska köpa ordentlig kattmat på Zoo-affär, så hon inte får gaser. Jag ska köpa kattlåda med tak på, så att det inte luktar kisse-kiss i hela lägenheten. Jag ska köpa klösbräda och leksak och godis och... ja, mer behöver man väl inte.
Kattsand och en skyffel, förstås.

Och när hon klöser mina möbler eller kissar i mina krukor får hon smaka på sprutflaskan.

Och hon ska heta Margo.

Åååh. Vad jobbigt att uppfostra en kattunge. Men mest av allt: vad underbart! Och vad meningsfullt att få någon att ta hand om. Någon som är bara min.
Det är bra för hälsan med husdjur. Både mentala och fysiska. Om man inte är allergisk förstås, då kan det bli besvärligt.

Men jag tänkte... visst kan man duscha dem regelbundet? Så att det där allergimjällen i pälsen inte gör sig så påminda?

Jo så är det nog. Men jag ska läsa på, som sagt.


Oh whee. Vilket kul projekt! Ett litet ljus i höstmörkret.


Nä men om man skulle sova. Jag måste vara pigg imorgon när jag ska köpa långstången, vet ni.


Tack och god natt.