Kathy I'm lost

Nu har jag kört bil. Ensam. Bara jag, lillforden och Simon & Garfunkel.
Det var underbarare än jag kunde tänka mig. Speciellt som solen sken och grönskan var som allra vackrast och mäktigast.

Jag åkte till Alnö först, för att plocka ut en struntsumma från sabla A-kassan (måste nog hitta mer jobb ändå, verkar det), sen till Finsta för att hämta några blanketter åt mamma... sen tog jag en extrasväng till Ljustadalen.
Ha! Av alla ställen, tänker du.
Men vägen dit är faktiskt ljuvligt vacker. Lummig, somrig och med en massa grönprunkande slätter när man kollar neråt bortåt (fast det får man inte göra för mycket, för i trafiken kan man få möte, ser ni ungdomar, även på de smalaste vägar).

Jag njöt. Fick den där drömlivskänslan, och sjöng med i S&G-låtarna av hjärtans lust.

Det var great success.


Smaller success är att vara pank som en kyrkråtta. Men det är utvecklande.


Nu ska jag gå och bada, eller kanske duscha. Jag är i Maland, ja. För att betala hyra via nätet.
Det är gjort nu.

Men jag stannar för att få lite gratismat. Och så ville jag besöka min gamla bokisgrupp, kände jag. När det är bokisfika och allt. He he. Alltså, det är det i min nya grupp också, men jag fikar hellre med min gamla just ikväll. Det känns tryggare så.


Nåja.


Om det var nåt mer, så har jag glömt vad det var.


Just. Lånade en dokumentär om Gram Parsons, på Kultan igår. Såg den förut. Den var bra och hette "Fallen angel". Jag rekommenderar.
Aaw, lillkillen. Han var fett med bra. Har man hört honom och Emmylou Harris sjunga "Love hurts" så förstår man varför jag hatar den när Nazareth gör den.


Då så. Det var allt.

Men vi kanske ses sen igen...

Love!