Vårkänsla och varkänsla

Ja, då var det dags att blogga från telefonen igen då.
Sitter i jobbfåtöljen och konstaterar att vårsolen lyser med sin närvaro. Härligt ändå. Fast allt blir så väääldigt ljust på våren.
Nåja. Aldrig är man riktigt nöjd...

Jag är onaturligt trött. Misstänker att förkylningsmarodörer härjar i min lekamen. Kände mig tjyvens redan i början av Umeåvistelsen, men överdoserade echinaforce (uttalas med amerikansk accent för bästa effekt) och låtsades som det regnade.
Wellpapp. Är ett ord man kan infoga om man är ett stavningsprogram.

Well. Är ett annat.

Min vecka i Umeå med Nicole och Jens, som kulminerade i deras bröllopsfest, var en av de finaste på evigheter. Tanken på den kommer värma mitt hjärta länge.

Jag ska snart bildblogga om det. Väntar bara på bildbidrag ifrån brudens broder.
Så keep your pants on. Eller hold your horses, som man också kan säga.



För övrigt: tämligen förtjust i Andrew Birds nya album.
Och Lana del Reys, förstås.


Das was alles.
Peace!