London! The way you hit me is better than love and I'm head over heels

Vilken helg det har varit! Vilken härlig stad London är!
Intensiv, men ändå mysig.

Jag hade gärna stannat några dagar till.

Mer om detta framöver, skulle jag tro.
Tills vidare får ni hålla till godo med lite reklam för typ det bästa jag sett - överhuvudtaget, alla kategorier: Billy Elliot-musikalen.

ÅK DIT OCH SE DEN!

Skratt och gråt tills ögonen svullnar och rösten hesnar.

Oh well.

Vad bra Regina Spektor passar till oktoberskymning och ensamhet, förresten.

(Positiv ensamhet, alltså. Men man tolkar det automatiskt som nåt negativt när man ser/hör ordet, eller hur? Varför? Är självhet bättre? Fast då tänker man ju på själviskhet... i alla fall jag. Jaja. Konstigt det där.)

Nu blir det film. Eller Sommarpratarna. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska se först.

Peace.