Kära vänner i ljus och i mörker, i växlande väster och öst, är ni alltid mitt hopp och min helande tröst

Åh. Fem av de bästa dagarna i mannaminne.

Vi har haft finfint besök.
Delar av gamla Sundsvallsfamiljen vår; Sandra, Amadeus, Johan och Ida.

Omöjligt att toppa. Som livscoach Peter Nilsson skulle sagt.

Det har varit Klippan-grillning, sushi, möten, promenader, båt-tur, Liseberg, fika, sju-pers-i-en-Volvo-dansande till vedervärdiga "Pina Colada boy", ohälsosamt mycket cheez balls-kastning (i Amadeus' mun, från alla möjliga avstånd och höjder), dito mängd kortspel, Klungan-imitationer och skratt, och rå-men-hjärtlig-jargongen som vi i princip haft sen barnsben, nattsudd, fniss, kärlek, kramar, tårtkalas, falsksång med feeling till "Regn hos mej" och "När löven faller" och miljarder andra lökiga låtar som ändå kommer vara lite speciella från och med nu.

Och jag vet inte allt.


Här kommer några bilder. Vi börjar med ett skolfoto i hamnen...

På Liseberg skulle jag, Sandra och Johan vara coola och fota våra åkband. Lulle (Amadeus) tyckte det var humor att han stoppade in sin klockarm. Nåja.

Sen konstaterade han att med sin systers tunika på huvudet, kände han sig alltid mycket coolare än han i själva verket såg ut.

En ganska kul skylt om man sett "Ingen bor i skogen":

Åh. Jag är alldeles nykompiskär i alla fyra. Och jag grät lite när de for hem idag.

Tröstar mig med att dra till Österlen en sväng. I övermorgon bär det av!