In a little while I'll feel better

Äntligen, äntligen, äntligen får jag stämma in i en av mina favorit-Rosie Thomas-låtar, på riktigt:


So sell all my things
I'm not coming home
There's nothing there to keep me there
Just heartache and headache
and worries
and things that will bring me down
My head feels much clearer being here




Lite överdramatisering såklart. Men ändå.

Det är en jobbig hejdå-process, dock. Har ikväll tagit farväl av Johanna och Jonas, och två av de allra bästa syskonbarnen man kan ha.

Nåja. Ludvig kommer nog och hälsar på nåt dygn, om det blir att han hälsar på farmor sin på påsklovet.
Och Ella och jag har redan skrivit upp ett "risept" på en spännande gegga som vi ska koka ihop när hon kommer och hälsar på mig.
(Men den är hemlig förstås...)



Så. Ja. Man klarar nog det här också. Kan ju inte leva genom andra hela långa livet.



Då så. Nästa gång jag skriver, är jag göteborgare. Nästan, i alla fall.



Peace.