"och om våren så talar hon om höst, hon ser molnen som väntar bakom skogen"

Vad är dealen egentligen?
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på.

Ena veckan det ena, andra veckan det andra.


Är ganska trött på mellanlägen. Överhuvudtaget.
Det ska vara på eller av, annars kan det lika gärna vara.
När det gäller det mesta i livet.

Det är den tid på dygnet då man känner sig djuplodande och smart.
Bäst man passar sig så att inte alla blogghämningar släpper.
Förr om åren skrev jag väldigt öppet (på gott och ont).
Det gör jag väl nu också, ibland. Fast nu handlar det mest om nonsens, miljöbeskrivningar, situationer, roliga händelser och citat, när jag känner för att vara detaljerad.
Inte så mycket om djupare tankar och känslor.

Ibland saknar jag det. Att bara häva ur mig allt som dyker upp i skallen medan man skriver, och allt som legat och gnagt ett tag.



Egentligen är jag för trött, och borde sova.
Hockeyfrilla har jag också.
Meneee...


Sitter i Maland och lyssnar på gammal datormusik. Inte som i blip-blip, utan som i musik som ligger på datorn.
Winnerbäcks Live för dig-album och sånt.

Tämligen underbart, lömska sommarnätter som denna.

"Min älskling har ett hjärta av snö
så skört och vasst som skaren
Och det smälter lika lätt som isen
i drinken i glaset som hon lämnat i baren
...
Och hennes gröna ögon gör mig matt"

Mhm. Japp. Ja. Tja.



Känner mig allmänt nostalgisk, över tider som flytt, och så vidare.
Lyssnade på Peter Carlssons version av Dan Anderssons "Hälgdagskväll i timmerkojan" förut, och kollade bilder från sommaren i Göteborg 2005.
Det var mysigt. Och längesen.


"Mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mer"




Man vill gärna känna sig svår, unik och jättekomplex ibland.

Lite kryptisk också.
Ibland sitter det fint, liksom.

Eller så är det bara jag...


Imorgon bitti skjutsar jag mamma och pappa till bussen. De ska på Tallinn-kryssning. Hoppas det blir kul och bra.

Det betyder att jag har bil i helgen. Gött, som man kan säga om man vill.


Har varit ledig idag. På eftermiddan for jag och AnnaKarin till Spikarna en sväng. Lite desperat solfångeri, sen blev det fiskmacka och citronloka på Hamnstugan. GOTT. Pappa Kent skickade med kontanter, som för att bjuda. Gulligt och uppskattat.


Det var väl det, tror jag bestämt.



Tack för mig.