Siri Wilhelmina

Hej igen.

Inte längre från mörka gråa vinterdygn, utan från varma vackra dagar och långa ljusa kvällar.
Inte längre från en tung trött höggravid väntande, utan från en halvtung halvtrött mamma.
[Jag. En mamma. Ja. Den mest självklara roll jag någonsin tilldelats.]

Två dagar efter att jag sist skrev, blev jag helt plötsligt inlagd på förlossningen. Där började vad som kändes som en evighetslång kamp för att få ut vår plutt.

Jag skrev en text om de där dagarna på förlossningen, redan i februari. Kanske lägger in den här som nästa inlägg.
Om inte annat så för min egen skull.
Jag vill ju minnas allt. Dokumentera. Tiden fram till hennes ankomst, och tiden med henne. Flickan i vårt liv.
Bloggen är ett ganska bra ställe att spara allt jag vill komma ihåg (och dela), ändå.
Och kanske är det kul för nån att läsa.

Men var ska jag ens börja berätta?
Att vara hennes mamma. Hur ska jag ens beskriva det?
Det är allt på samma gång. Fantastiskt och självklart. Givande och krävande. Hisnande och basalt.
Det är som att följa livets bästa serie. Man njuter av varje avsnitt (förutom tämligen korta sekvenser med diverse tråk) och längtar samtidigt ivrigt efter nästa. En spänd förväntan på vad som ska ske och hur allt ska utvecklas härnäst.


Att man kan älska en liten människa så mycket. Svårbegripligt.
Att det kan ge så mycket djup tillfredsställelse och känsla av att ha kommit hem, att gosa med ett dregligt litet fejs.
Att den söta mjölklukten från hennes mun kan skänka sånt glädjepirr, och att hennes mjuka små händers greppande om mina, och om mitt ansikte, är den finaste kärlekshistoria.  
Att hennes skratt är livgivande.

Tänk att vi undrade så mycket vem som var där inne. Och nu är det så självklart. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?


Hon lär oss att vara föräldrar. Och vi älskar det.
Hon har gjort oss till en familj.
Hon är ett nytt kapitel.
Hon är en obeskrivlig gåva.









Kommentarer

Stort grattis och lycka till även i fortsättningen! / Rolf E.
Agneta sa…
Kan nästan inte skriva för tårarna flödar! Så vackert skrivet älskade Sanna Bente Emelie❤️❤️❤️

Populära inlägg