Vecka 24, magchock och förkylning


Halloj i stugorna,

nu är det söndag igen, och två veckor har förflutit sen sist. Väldigt käck veckodag att blogga på, detta, må jag säga.

Den här gången sitter jag inte i kontorshörnan i vardagsrummet, som jag alltid gjort annars de senaste åren. Inte så spännande för er kanske, men för mig!
Vi har nämligen ingen kontorshörna längre. Efter att min käre make stegvis - ända sen vi flyttade in i detta bo för 3,5 år sen - kämpat (och lyckats rätt bra) för att få den där hörnan någorlunda mysig och trivsam och ihopflytande med resten av vardagsrummet, bestämde han sig häromdan för att nu var det dags att avskaffa den; åtminstone tills vi någon gång har ett större hem.

Detta för att kunna utnyttja hela vardagsrummet till umgänge med vänner och krypande bebbar och sånt.
Jag motsatte mig inte, inte alls.

Fint, trevligt och STORT blev det plötsligt, alltihop.

Nu kör vi aktivitetsbaserade kontor i det lilla hushållet istället, och således sitter jag denna eftermiddag i köket och har vevat igång min gamla kämpe, bauta-laptopen Acer.
Känns mysigt och väldigt Pennygången-kollektivet-nostalgiskt, på nåt vis.

Ja, här nedan ser ni vårt nya vardags. Tavlor ska arrangeras om och fåtöljen (som vi fått ärva av Vesters och är mycket tacksamma för) ska få slippa vara naken länge till, osv.
Men ändå, trevligt med all denna golvyta som uppenbarat sig!




Well. Livet rullar på, hösten fortgår och löven singlar långsamt ner på gatorna. Många fina soliga dagar har vi haft. Såna dagar är jag tacksam för mitt jobb, som tillåter och rentav uppmuntrar utomhusvistelser. Det gäller att suga i sig d-vitamin och energi medan tider är.

(Apropå utevistelser på jobbet, häromdagen stod en flicka på stora-barn-avdelningen och grät diskret på gården. Min kollega frågade hur det var fatt. Hon hade så ont i armen, sa hon, för hon hade gjort nånting för mycket - till en början oklart vad.
Kollegan försökte gissa på massa saker - gungat, ramlat, brottats med nån, blivit knuffad?
Till slut förstod hon vad flickan sa.
Silat.
Hon hade silat för mycket sand i sandlådan, såpass att nån liten förslitningsskada/träningsvärk uppstått.

Så otroligt flitigt barn ändå? Beundransvärd arbetsmoral!)

Lite deppigare känns de soliga dagarna när man ligger inne och är sjuk, vilket jag nu ägnat förra helgen samt denna helg åt.
Det började som nån löjlig förkylning, tyckte jag blev rätt däckad av den redan för en vecka sen. Men repade mig snabbt på söndagen och har levt på, arbetat och verkat som vanligt hela veckan. Lite rethosta och så, men ingen big deal.

Tills nu. Eller ja, igår. Då tog den över mig. Snoret flödar, halsen retas (både med mig och med J eftersom jag hostar som en storrökande elefant om nätterna), energin är obefintlig.
Blir hemma imorgon.
Således är jag just nu snarare tacksam för det gråa vädret som råder.

Har börjat känna mig rätt tung och flåsig också; det kom nästan över en natt, för några dagar sen. Vet inte om det är graviditeten i sig, eller sjukan, eller troligast en kombo kanske. Just nu känns det i alla fall mest som att tillvaron går ut på att andas med öppen mun och växla mellan att vara ashungrig och supermätt och trång i kistan pga. mycket konkurrens om utrymmet. Spännande liv.

En morgon här i veckan var jag alltså plötsligt så väldigt stor, och tung, och jättekänslig. Blev oproportionerligt arg för att J skrattade åt hur jag tog smör ur paketet, typ, och sen började jag storgrina.
Eh??

Jag som känt mig så sansad och chill alla dessa 23 föregående veckor.

Nu är det tydligen nya tider. Har inte haft fler meltdowns dock, men den här känslan i kroppen kvarstår. Andfåddhet, svullnad, tung stor mage som är i vägen för jämnan, jobbigt att böja sig ner, att knyta skor, och allt sånt där. Är med andra ord seriöst preggo nu. Det blir roliga 15 veckor, de återstående (snälla bebi, stanna inte därinne längre än absolut nödvändigt!).
Men jag har mått såpass bra hittills, så jag ska inte gnälla.

 Ett annat tecken på att jag gått in i en ny fas, är att jag inte är lika intresserad av att läsa om barnets vecka-för-vecka-utveckling i appar och mvc-böcker längre.
Det känns lite old news och jaja, den växer och tjockar på sig, alles gut.

Är mycket mer fascinerad av förlossningar - folks berättelser, och all möjlig annan information kring detta. Och även om livet med bebis och småbarn. Det börjar väl kännas såpass verkligt nu, att jag inom en överskådlig framtid faktiskt ska trycka ut den här lilla människan på nåt sätt.

Lyssnar fanatiskt på två eminenta poddar; Vattnet går och Pampers barnvagnspromenader. Rekommenderar båda, om man nu är lagd åt det hållet.



Bild tagen tidigare i veckan. Möjligen samma dag som svullokänslan infann sig. Ser inte så enorm ut, men känns som jag expanderar snabbt nu, och undrar lite var det ska sluta...

(Försökte förklara den känslan för en mamma på föris häromdagen, som frågade hur det gick med graviditeten. Hon replikerade typ: "Ja men man äter ju normala portioner. Fast alla är ju olika."
...Nu var det ju inte min mathållning jag var brydd över, utan ungens tillväxt där inne, och ovanan av att vara en ganska kort och liten person som plötsligt har en successivt svällande buk. Spännande att se hur olika man kan associera och tolka varann...)

Tja. Ja. Vad mer kan tilläggas? Jo vagnen är hemma och färdig nu, med gula suffletten och allt. Har inga bäddsaker till den ännu, men det hinns väl med.

Här är den, fräsiga lilla humlan (fast hjul-lös, ty chassit bor i garaget):


Nästa projekt blir att rusta upp spjälsängen lite. Vi har ärvt en av vänner, den är målat i svart men färgen är lite skavd och sleten, så vi tänkte försöka slipa och måla om i nån angenäm kulör. Känns kul. Ska bara bli av också... vi får se hur det slutar.

Funderar på skötbord. Är det smidigt eller onödigt att ha? Tänker att det kanske räcker med en skötdyna som man kan flytta och lägga här och där. Och om man byter på golvet kan ju ungen ligga kvar och lufta rumpan utan rasrisk. Men det kanske är trevligt med en bas-station ändå... hur har ni erfarna gjort?
Vi är ju lite anti-prylhets här hemma, och när det gäller barngrejer finns ett helt universum av tingestar som man får sålla bland! Det mesta i prylväg känns faktiskt rätt onödigt, men en behöver ju inte bli fanatisk asket för den sakens skull.


Nåväl. Nu har jag babblat ögonen ur er för denna gång. Ska ta påtår på teet och hosta vidare genom aftonen. Ringa kollegor och förstöra deras söndagsfrid genom att varna och planera för morgondagens sjukskrivning, bland annat.


Och justja! Vi bokade faktiskt en utlandsresa till slut; en vecka på Kreta blir det, efter många om och men. Vår första och sista på tu man hand. I alla fall på väldigt länge. Känns fint, ser framemot den!


Jamen hej för nudå!

Kommentarer

Populära inlägg