lördag, februari 11, 2012

Långa vägen hem

Kom hem från Sundsvall i torsdags. Det var en intensiv och finfin vecka.
Många av mina absoluta favoritmänniskor bor där, vilket ju inte är så konstigt... men ack så viktigt att inte glömma.
Vissa är dessutom mycket större favoriter än man kanske insåg medan man bodde där.

Är så glad att jag har mitt hemhemma!

Och lika glad är jag över att det kändes okej och rentav angenämt att kliva in i lägenheten här hemma efter en heldag på tåg, och packa upp och plocka och fixa och trixa.
Och skratta & skvallra med rummis.


Det bästa av två världar.


Har idag en ledig lördag med mig själv.
Lite mysigt är det allt.

Tänkte tvätta, men stugan är fullbokad. Således har jag nu gjort mig lite fin och ämnar åka till stan och shoppa några essentialer.
Inte minst skor. Måste. Köpa. Gruvar mig så. Hatar't. Men det är ju bra rea och sånt nu.

Nu blir det laxlunch och förträngning av huvudvärk, ackompanjerat av Tomas Andersson Wijs nya fina album.

1 kommentar:

Agneta sa...

Det får man väl ändå kalla ett härligt liv! Fint att du kan uppskatta det medan du har det. Annars är det lätt att ta för givet och sakna det först när något händer. Något tråkigt. Puss på dig min förnuftiga och kärleksfulla dotter.